Adoptera Dina
Podenco · Hon · 6 år
Vi förstår inte hur det finns människor/familjer som, efter att ha gått igenom hela adoptionsprocessen och spenderat så många timmar med våra pärlor, lämnar dem tillbaka till oss efter några år, som om de var defekta produkter eller något de inte längre behöver i sitt liv. Det gör oss tänkande. Varför söker de en husdjur om de ska bli av med den senare? Hur kan de lämna en hund som har bott i ett hem i flera år, i samma eller sämre skick? Vad tror de det betyder att ha ett husdjur? Vi presenterar för er Dina, en liten poodle som var på djurhemmet i fyra år och adopterades av en familj, men de behöver henne inte längre i sitt liv. Dina var en rädd liten hund som redan när hon kom ut ur kassen ville bara springa ifrån oss. Men inne i sin kasse skulle hon låta oss hantera henne och låta oss komma lite närmare. Vi antar att i inlåsta utrymmen där hon känner sig tryggare är det vi kan arbeta med henne mest. Hon är social med hundar, bor tillsammans med flera yngre och mer aktiva hanar, vilket hjälper henne att känna sig lite bättre. Hon ignorerar sin rädsla för människor och låter oss hantera henne utan problem. Hon låter oss lyfta upp henne, göra behandlingar, sätta på hennes leksak... På samma sätt måste alla processer med Dina göras långsamt, förtroendebygga och visa henne att det vi gör till henne inte är dåligt. Vi hoppas snart någon upptäcker henne, vill ägna henne den tid hon förtjänar, hjälpa henne att övervinna sina frukter och visa henne vad det betyder att ha och vara en del av en riktig familj. Vi kommer inte att tröttna på att säga att en rädd hund inte är sämre än en "vanlig", inte mindre kärleksfull eller social; den behöver bara tid, tid att öppna sig för dig, visa dig vem hon är, och kunna demonstrera sin kärlek utan att skadas. Skriv till oss och fråga om Dina.
Läs original (es)
No entendemos cómo hay personas/familias que después de pasar todo el proceso de adopción y pasar tanto tiempo con nuestros peludos, lo devuelven a los años, como si de un producto defectuoso se tratara o algo que ya no necesitan en sus vidas. Nos hace pensar muchas cosas, ¿para qué buscan un animal de compañía si luego lo van a echar? ¿Cómo tras estar en una casa durante años, vuelven igual o peor? ¿Qué piensan que es tener una mascota? Os presentamos a Dina, una perrita que estuvo hace cuatro años en el refugio y una familia adoptó, pero ya no la necesita en su vida. Dina era una perrita a penas manipulable, con muchísimo miedo a todo, sobre todo a las personas, un caso muy difícil de adoptar, pero afortunadamente la adoptaron. Hasta que llegó el día en el cual ya no la necesitaba más, y la tenemos de vuelta con nosotros. Como hemos mencionado, Dina es una perra miedosa que nada más salir del chenil no quiere hacer otra cosa que no sea huir de nosotros, en cambio dentro de su chenil nos deja manipularla y acercarnos un poco. Suponemos que en espacios cerrados donde se puede sentir más segura, es cuando más podemos trabajar con ella. Es sociable con perros, conviviendo con varios machos más jóvenes y activos que ella, los cuales la ayudan a sentirse un poco mejor. Obviando su miedo hacía las personas, se deja manipular sin problema. Nos deja cogerla en brazos, hacerle curas, ponerle la correa... Igualmente, cualquier proceso que se haga con Dina hay que ir despacio, fomentando su confianza y haciéndole ver que no es nada malo lo que le estamos haciendo. Esperamos que pronto alguien se fije en ella, que quieran dedicarle el tiempo que se merece, que le ayuden a superar su miedos, le demuestren lo que es tener y formar parte de una familia de verdad. No nos cansaremos de decir que un perro miedoso no es peor que uno “normal�, ni es menos cariñoso, ni menos sociable, solo necesita tiempo, tiempo para abrirse a vosotros, a mostraros como son, a poder demostraros su amor sin salir heridos. Escribe a y pregunta por Dina. Recibe todas nuestras novedades en tu email
Listade för 6 månader sedan
