Adoptera Témoignage de l’adoption de CHEYENNE
Korsad ras · Okänd · Vuxen · 8 år
Testamente om adoptionen av CHEYENNE Publicerad den 24 november 2018 10 augusti 2019 av Brigit En ny kärlekshistoria mellan en människa och en vuxen katt.... Efter döden av vår 14-åriga katt i augusti 2015 tog det lite tid att sörja. Sedan blev önskan att ha någon att älska mer och mer framträdande för min son och mig. Efter en allergitest i närvaro av katter i juli 2018, fattade min son beslutet, men bilden och beskrivningen av Cheyenne, 3 år gammal, var redan i våra tankar. Jag använde min sons semester i augusti för att hälsa henne hem till mig, efter att ha besökt henne hos hennes mottagare. Hon var nyfiken på mig och accepterade huvud-till-huvudkramar från första mötet. Cheyenne kom alltså lördagen den 4 augusti till vårt hem. Så snart vi såg papperna att skriva, poof... hade hon försvunnit. Vi sökte efter henne med Laurence, men hon hade hittat ett ställe som jag inte ens misstänkte för att gömma sig; o) Vi lät henne vila medan vi avslutade papperna och sedan kom hon ut för att smaka på några katter. Försynet var över. Jag väntade mig att hon skulle gömma sig igen senare, men nej, hon utforskade lägenheten, provade burken, soffan, bordet, alla platser... Vi har en säker loggia med en speciell skyddsnät. Nästa dag tillät jag därför att hon gick dit och där föll hon förälskad i denna blomsterfyllda balkong. Även vid kalla temperaturer gillar hon att ta sin promenad där. Hon adopterade mig snabbt och är ofta på min knä. För min son uppstod inga allergier, men detta litta människa är mycket aktiv, så ibland gör hon det tydligt att hon inte vill spela mer. Trots det blev hon närmare honom under veckorna, hon kommer när han ropar på henne och verkar vänta på hans återkomst från skolan på kvällen. Om folk kommer till huset, även i grupper, ingen problem, hon tittar vem som kommer, snuftar i de erbjudna handarna, sedan går hon vidare. Det är en blandning av oberoende, uppskattning och kramar. När hon vill lugn, går hon till mitt säng och tar sitt sov. Dock sover hon inte med mig, trots att en morgon hittade henne liggande på mina fötter! Vi har skapat en liten ritual (morgon och kväll): vi säger "Kys", hon visar toppen av huvudet och får kysset. Hon har också sitt eget personlighet och när jag riktar kritik mot henne (t.ex. att klösa marken), då puffar hon med leenden. Om något är fel kommer hon till mig och puffar (så jag kontrollerar burken, katten, vattenkällan ...) men oftast är det så att jag öppnar balkongen. Vår liv har blivit rikare med Cheyenne som hade ett fantastiskt mottagningsfamilj innan hon kom till oss. Tack till L'Ecole du Chat de Drancy för uppmärksamhet, närvaro och intelligenta råd. Vi hoppas kunna spendera så mycket tid som möjligt med henne. Nathalie Se Facebook-sidan som skapats för Cheyenne av hennes ägare som också adopterade Apache 2019 Gå till toppen FOTO AV CHEYENNE I HENNA MOTTAGARFAMILJ Dela: Klicka för att skriva ut (öppnar i en ny flik) Skriv ut Klicka för att skicka en länk via e-post till en vän E-post Jag gillar: Jag gillar laddar... Liknande artiklar
Läs original (fr)
Témoignage de l’adoption de CHEYENNE Publié le 24 novembre 201810 août 2019 par Brigit Encore une super histoire d’amour entre humain et chat adulte …. Après le décès de notre chatte de 14 ans en Aout 2015, il nous a fallu un peu de temps pour le deuil. Puis l’envie d’avoir un être à chérir est devenu de plus en plus présente pour mon fils et moi. Après un test d’allergie en présence de chats en Juillet 2018, pour mon fils, la décision était prise, mais la photo et la description de Cheyenne, 3 ans, étaient déjà dans nos pensées. J’ai profité des vacances de mon fils en Août, pour l’accueillir chez moi, après avoir été la voir dans sa famille d’accueil. Elle a été curieuse de moi et a même accepté des câlins tête contre tête, dès la 1ère rencontre. Cheyenne est donc arrivée Samedi 4 Août dans notre foyer. Le temps de voir les papiers à signer, pouf… elle avait disparu. Nous l’avons cherchée avec Laurence, mais elle avait trouvé un endroit que je ne soupçonnais même pas pour se cacher ;o) Nous l’avons laissée se détendre le temps de finir les papiers et là, elle est sortie pour grignoter des croquettes. La peur était passée. Je m’attendais à ce qu’elle se recache par la suite, mais non, elle a visité l’appartement, testé la litière, le canapé, la table, tous les sièges …Nous avons une loggia sécurisée avec un filet spécifique de protection. Le lendemain, je l’ai donc autorisée à y aller et là, elle est tombée amoureuse de ce balcon fleuri. Et même avec des températures plus froides, elle aime y faire son tour. Elle m’a adoptée rapidement et est souvent sur mes genoux. Pour mon fils, aucun souci d’allergie, mais ce petit humain est très remuant quand même, alors des fois, elle lui fait comprendre que là… elle n’a plus envie de jouer. Néanmoins, les semaines passant, elle se rapproche de lui, elle vient quand il l’appelle et semble guetter son retour de l’école le soir. Si des personnes viennent à la maison, même en groupe, pas de soucis, elle regarde qui arrive, renifle les mains tendues, puis va faire sa vie. C’est un mélange d’indépendance, de décontraction et de câlinage. Quand elle veut du calme, elle va sur mon lit et fait ses siestes. En revanche, elle ne dort pas avec moi, même si un matin je l’ai retrouvée couchée sur mes pieds ! Nous avons mis en place un petit rituel (matin et soir) : nous lui disons « Bisou », elle présente le haut de sa tête et reçoit le bisou. Elle a aussi son petit caractère et quand je la gronde (grattage de terre par exemple), elle boude en soufflant. Si quelque chose ne va pas, elle vient me voir et souffle (donc je vérifie la litière, les croquettes, la fontaine à eau …) mais la majorité du temps c’est pour que j’ouvre le balcon.Notre vie s’est enrichie de douceur avec Cheyenne qui a eu une super famille d’accueil avant de venir chez nous. Merci à L’Ecole du Chat de Drancy pour l’attention, la présence et les conseils avisés.Nous espérons passer le plus de temps possible avec elle. Nathalie Voir la page Facebook créée pour Cheyenne par sa maîtresse qui a également adopté Apache en 2019 Aller en haut PHOTOS DE CHEYENNE DANS SA FAMILLE D’ADOPTION Partager : Imprimer(ouvre dans une nouvelle fenêtre) Imprimer Envoyer un lien par e-mail à un ami(ouvre dans une nouvelle fenêtre) E-mail J’aime ça :J’aime Chargement… Articles similaires
Listade för 4 månader sedan






