Adoptera Hammer
Korsad ras · Han · Vuxen · 7 år
En hane, ungefär 7 år gammal, medelstor, Hammer är en av de hundar som stannar i ens hjärta redan vid första ögonkastet, inte för sin styrka eller sin imponerande storlek, utan för sin historia. En tuff historia, men idag talar den om återfödelse. När han räddades var Hammer en skugga av sig själv: sargad, undernärd, uttorkad, utmagrad, en kropp som berättade om lidande och övergivenhet. Han var så skör att det verkade räcka med ett andetag för att få honom att falla. Ändå fanns det fortfarande en gnista i hans ögon: längtan efter att lita på, att börja om. Veterinärerna undersökte honom noggrant, och mot alla förväntningar var alla prover negativa. Ingen sjukdom, ingen allvarlig patologi: bara extrem undernäring och mycket uttorkning. Hammer var inte sjuk, han var försummad. Från den dagen började hans återhämtning. En återhämtning som berör. Idag förändras Hammer framför våra ögon. Varje dag går han upp lite i vikt, hans päls blir blank och hans blick mer levande. Han har upptäckt att världen kan vara god, att händer kan smeka och inte bara skada. Och han har också upptäckt en stor passion: bollar. Han älskar dem, han leker med entusiasm, som en valp som tar igen förlorad tid. Han är snäll, kärleksfull, tacksam. En hund som trots allt inte har förlorat förmågan att älska.
Läs original (it)
Maschio di circa 7 anni, tg media Hammer è uno di quei cani che ti restano nel cuore già dal primo sguardo, non per la sua forza o per la sua imponenza, ma per la sua storia. Una storia dura, che però oggi parla di rinascita. Quando è stato recuperato, Hammer era l’ombra di sé stesso: malconcio, denutrito, disidratato, emaciato, un corpo che raccontava sofferenza e abbandono. Era così fragile che sembrava bastasse un soffio per farlo cadere. Eppure, nei suoi occhi c’era ancora una scintilla: la voglia di fidarsi, di ricominciare. I veterinari lo hanno visitato a fondo e, contro ogni aspettativa, tutti i test sono risultati negativi. Nessuna malattia, nessuna patologia grave: solo un’estrema denutrizione e tanta, troppa disidratazione. Hammer non era malato: era stato trascurato. Da quel giorno è iniziata la sua rinascita. Un recupero che commuove Oggi Hammer sta cambiando a vista d’occhio. Ogni giorno mette su un po’ di peso, il pelo torna lucido, lo sguardo più vivo. Ha scoperto che il mondo può essere buono, che le mani possono accarezzare e non solo far male. E ha scoperto anche una grande passione: le palline. Le adora, ci gioca con entusiasmo, come un cucciolo che recupera il tempo perduto. È dolce, affettuoso, riconoscente. Un cane che, nonostante tutto, non ha perso la capacità di amare.
Listade förra månaden
