Adoptera L’arrivo del cane
Korsad ras · Okänd · Valp · 3 månader
Många kanske känner till de tre reglerna för människor i en katastrof eller nödsituation (även i bergen): enligt regeln kan människor överleva tre minuter utan syre, tre timmar utan skydd, tre dagar utan vatten och tre veckor utan mat och därför måste agera enligt detta i en nödsituation. Även för en hund som har blivit adopterad verkar det finnas en tre-regel, som i detta fall främst tjänar till att påminna om vissa grundläggande principer att följa för att hjälpa hunden att anpassa sig till familjen och den nya miljön. Kort sagt uppmanar tre-regeln adoptören att reflektera och bedöma nivån av avspänning som hunden uppnått under de första 3 dagarna, de första 3 veckorna och de första 3 månaderna. Under de första 3 dagarna kommer den adopterade hunden med stor sannolikhet visa ett annat beteende än vanligt: det är troligt att den är rädd och kanske också misstänksam, stängd och inte eller nästan inte social alls. Det första man ska garantera är därför ett exklusivt utrymme där den kan känna sig trygg och skyddad, helst borta från barn eller andra husdjur: en säng med en duk med dess lukt och några leksaker (helst inte ljudliga) kan hjälpa. Idealiskt skulle det vara att lära den en rutin: fasta tider för måltider och promenader, aldrig tvinga den att äta eller gå ut: vänta bara en liten stund och erbjuda måltiden eller promenaden igen. En annan regel som ska respekteras är aldrig tvinga hunden att socialisera med människor eller andra djur, medveten om att det är nödvändigt att ge hunden all tid den behöver. Under de första 3 veckorna börjar hunden visa en progressiv koppling till adoptören, svansar när den ser dem, erbjuder att spela och accepterar (eller söker) att bli smekta. Detta är den period då "belöningar" används när hunden verkligen förtjänar dem: dock måste man aldrig överdriva "belöningarna" och aldrig använda belöningar för att lugna ner den eller övertyga den att förändra sin attityd (resultatet skulle vara att stärka det negativa beteende vi vill att den ska avvika från). Om det finns behov av hjälp med hundens utbildning, kontakta en professionell, men aldrig en charlatan. Efter cirka en månad i gemensam boende kan det uppstå en viss band mellan hunden och adoptören, och relationen börjar utvecklas och förstärkas. I verkligheten är det bara början, och riskabla situationer bör undvikas, såsom att låta hunden springa fritt under en promenad, kanske nära en väg eller mitten av en skog: det ideala vore att använda en avgränsad trädgård eller en offentlig plats för fripromenad. Under de första tre månaderna måste arbetet som gjorts hittills fortsätta, presentera hunden för nya upplevelser och situationer, fortsätta socialiseringen och söka en balanserad vardag (t.ex. fördelningen av tiden angående promenader och att vara ensam hemma). Kort sagt, inom de första tre månaderna ska de fasta grunderna för den relation som kommer att utvecklas snabbare eller långsammare under följande månader läggas, och det kommer att hålla hunden hela livet.
Läs original (it)
Molti probabilmente conoscono la Regola del Tre per gli umani che si trovano in una situazione di calamità o emergenza (anche in montagna): secondo la Regola, gli esseri umani possono sopravvivere tre minuti senza ossigeno, tre ore senza riparo, tre giorni senza acqua e tre settimane senza cibo e quindi nell'emergenza devono comportarsi di conseguenza. Anche per il cane che è stato adottato sembra che esista una Regola del Tre, che, anche in questo caso, serve soprattutto a richiamare subito alla mente alcuni principi base da seguire per aiutare l’ingresso del cane in famiglia e nel nuovo ambiente. In sostanza, la Regola del Tre invita l’adottante a riflettere e a valutare il livello di decompressione raggiunto dal cane nei primi 3 giorni, nelle prime 3 settimane e nei primi 3 mesi. Nei primi 3 giorni il cane adottato dimostrerà quasi certamente un carattere diverso dal proprio: è probabile che sia timoroso e magari anche diffidente, chiuso e poco o per nulla socievole. La prima cosa da garantirgli è perciò uno spazio esclusivo dove possa sentirsi al sicuro e protetto, meglio se lontano dalla portata dei bambini o da altri animali di casa: una cuccia con una coperta con il suo odore e qualche gioco (meglio non sonoro) potrebbe aiutare. L’ideale è, poi, insegnargli una routine: orari fissi sia per i pasti che per le passeggiate, senza mai costringerlo né a mangiare, né ad uscire: basterà lasciar passare un po’ di tempo e poi riproporre il pasto o la passeggiata. Altra regola da rispettare sarà di non forzare mai il cane a socializzare né con le persone, né con altri animali, consapevoli che è necessario concedere al cane tutto il tempo necessario. Durante le prime 3 settimane il cane comincia a mostrare un progressivo attaccamento verso l’adottante, a scodinzolare alla sua vista, a proporsi per giocare e ad accettare (o addirittura a cercare) le carezze. E’questo il periodo in cui si utilizzano i “premi” quando il cane li merita davvero: non bisogna però mai eccedere con i “premietti” e non utilizzare le ricompense per calmarlo o convincerlo a cambiare atteggiamento (il risultato sarebbe di rafforzare proprio il comportamento negativo da cui vorremmo farlo recedere). Se poi si sente la necessità di un aiuto nell’educazione del cane rivolgersi a un professionista ma mai a un praticone. Dopo circa un mese di convivenza è possibile che tra il cane e l’adottante si sia creato un certo legame e la relazione inizi a svilupparsi e a consolidarsi. In realtà, è solo l’inizio e vanno evitate situazioni azzardate, come lasciare libero il cane in passeggiata magari nelle vicinanze di una strada o nel bel mezzo di un bosco: l'ideale sarebbe utilizzare il giardino recintato o un'area comunale di sgambamento per le prove senza guinzaglio. Nei primi tre mesi, bisognerà continuare il “lavoro” fatto, presentando al cane nuove esperienze e situazioni, proseguendo la socializzazione e ricercando un equilibrio complessivo per la giornata (come, ad esempio, la distribuzione del tempo rispetto alle uscite e allo stare da solo in casa). Insomma, nei primi tre mesi si porranno le basi solide del legame che si svilupperà più o meno rapidamente nei mesi successivi e che non potrà che durare tutta la vita del cane.
Listade för 5 månader sedan
