Adoptera Livie
Hon · Vuxen · 5 år
Hej, jag är den lilla Livie, jag är en riktig prinsessa och vet exakt vad jag vill eller inte vill. Just nu tycker jag att allt är lite skrämmande och gnistrar mot allt. Jag är också (ännu) lite reserverad och ganska skymf. Därför skulle jag föredra ett lugnt hem i mitt nya hem, för mycket bråk skulle inte passa mig. När jag kom hit såg det inte ut som om jag verkligen skulle klara det; jag hade en stor navelskada och var generellt i ett mycket dåligt skick. Men jag kämpade, min navelskada opererades och eftersom jag redan hade öppen buk gjorde läkaren även en kastrering samtidigt. Även om jag är lite mindre än andra katter på min ålder spelar det ingen roll. För jag har vackra blåblå ögon och kommer att få alla runt mina små pinnar med dem. Jag vill flytta in med en av mina kattvänner här eller med en redan existerande yngre katt. Nu till min berättelse om hur jag hamnade här: Jag växte upp ute med mina syskon och är nu verkligen glad att vara i värme. Ett av mina syskon dog direkt efter att ha blivit fångad eftersom den var så svag. En annan bror hade varit i fällan längre, men ingen hörde honom skrika. Tyvärr var hans blodådror redan sammanträngda och han måste dödas omedelbart. Det var så hemskt, men jag kunde inte hjälpa honom. Våra föräldrar blev kastrerade och mikrochippade och släpptes tillbaka till platsen där de hittades, där de fortsätter att vårdas på plats. Vårdarna här säger att de inte förstår varför människor väntar så långt och katternas lidande blir allt större och större. Ring djurhemmet Remagen och låt er hjälpas! Var snäll och titta inte bort när vi lider!
Läs original (de)
Hallo, ich bin die kleine Livie, ich bin eine richtige Prinzessin und weiß ganz genau, was ich möchte oder nicht. Im Moment finde ich alles noch etwas unheimlich und fauche alles an. Auch bin ich (noch) etwas zurückhaltend und eher schüchtern. Daher möchte ich es in meinem neuen Zuhause eher ruhig haben, zu viel Trubel wäre nichts für mich. Als ich hier her kam, sah es nicht danach aus, dass ich es wirklich schaffe, ich hatte einen riesigen Nabelbruch und allgemein war ich in einem sehr schlechten Zustand. Aber ich habe gekämpft, mein Nabelbruch wurde inzwischen operiert und da mein Bauch dann schon mal auf war, hat der Doktor mich auch gleich kastriert. Zwar bin ich etwas kleiner als andere in meinem Alter, aber das macht nichts. Dafür habe ich schöne türkisblaue Augen und werde damit alle um meine kleinen Pfoten wickeln. Gerne würde ich mit einem meiner Katzenkumpel hier ausziehen oder zu einer bereits vorhandenen jüngeren Katze ausziehen. Nun zu meiner Geschichte, wie ich hierher kam: Ich bin mit meinen Geschwistern draußen aufgewachsen und bin jetzt richtig froh endlich im Warmen zu sein. Eins meiner Geschwister ist gleich nach dem Fangen gestorben, weil es schon so schwach war. Ein anderer Bruder hing schon länger im Kippfenster, aber niemand hat ihn schreien hören. Leider waren seine Blutgefäße bereits abgeklemmt und er musste sofort erlöst werden. Das war so schrecklich, aber ich konnte ihm nicht helfen. Unsere Eltern wurden kastriert und gechippt und am Fundort wieder rausgelassen, die werden vor Ort weiter versorgt. Die Pfleger hier sagen, sie können nicht verstehen, warum die Leute immer so lange warten und das Leid der Katzen so immer größer wird. Ruft doch einfach im Tierheim Remagen an und lasst euch helfen! Schaut bitte nicht zu, wenn wir leiden!
Listade för 5 månader sedan
