Adoptera POPPY
Korsad ras · Han · Äldre · 10 år
Jag heter Poppy och söker min livslånga familj! 🐾 🔹 Kön: hane ♂️ 🔹 Beräknad födelse: februari 2016 🔹 Storlek: liten-medelstor 🔹 Temperament: rädd ‼️ Jag befinner mig på ett skyddsboende för djur i Rumänien, och du kommer inte att kunna träffa mig innan du adopterar mig 🐾 Jag är Poppy... 🐾 Jag vet inte längre riktigt hur länge jag har suttit inlåst här. Årstiderna går, och åren också. Jag har sett hundar komma och åka iväg till sina familjer... och jag blev kvar. Alltid bakom samma galler. Med tiden förstod jag till sist att ingen egentligen såg mig. Jag är en av de där gamla, bortglömda hundarna, de som folk tittar bort från eftersom de inte längre är unga, inte längre moderna. De som alla bara väntar på ska tyna bort i likgiltighet. Ändå är jag fortfarande här. Jag är blyg när jag inte känner någon, och om jag blir rädd kan jag nafsa. Inte av aggression, utan av rädsla! Bakom min återhållsamhet gömmer sig en hund som aldrig har slutat hoppas, även om det lilla ljuset ibland fladdrar. Jag behöver inte särskilt mycket längre. Varken något flärdfullt eller extraordinära äventyr. Bara en bekväm säng, ett lugnt hem och någon som är beredd att se på mig på ett annat sätt än som en gammal hund från ett skyddsboende. Jag vägrar tro att min historia måste sluta här. Snälla, låt mig inte bli en av de där hundarna som dör bortglömda, utan att ännu en sista gång få känna värmen från en familj. Ge mig
Läs original (fr)
Je m'appelle Poppy, et je cherche ma famille pour la vie ! 🐾 🔹 Sexe : mâle ♂️ 🔹 Naissance estimée : février 2016 🔹 Taille : petite-moyenne 🔹 Caractère : craintif ‼️ Je me trouve en fourrière en Roumanie, vous ne pourrez pas me rencontrer avant de m'adopter 🐾 Moi c’est Poppy... 🐾 Je ne sais plus vraiment depuis combien de temps je suis enfermé ici. Les saisons passent, les années aussi. J'ai vu des chiens arriver, repartir vers leur famille... et moi, je suis resté. Toujours derrière les mêmes barreaux. Au fil du temps, j'ai fini par comprendre que personne ne me regardait vraiment. Je fais partie de ces vieux chiens oubliés, ceux dont on détourne les yeux parce qu'ils ne sont plus jeunes, plus à la mode. Ceux dont on attend simplement qu'ils s'éteignent dans l'indifférence. Pourtant, je suis toujours là. Je suis un timide quand je ne connais pas, et si je prends peur je pourrais pincer. Non par aggressivité mais par peur ! Derrière ma réserve se cache un chien qui n'a jamais cessé d'espérer, même si parfois cette petite lumière vacille. Je n'ai plus besoin de grand-chose. Ni de performances, ni d'aventures extraordinaires. Juste d'un panier confortable, d'un foyer calme et d'une personne prête à me regarder autrement que comme un vieux chien de fourrière. Je refuse de croire que mon histoire doit se terminer ici. S'il vous plaît, ne me laissez pas devenir un de ces chiens qui meurent dans l'oubli, sans avoir connu une dernière fois la chaleur d'une famille. Offrez-moi
Listade förra veckan
