Adoptera Roy
Rottweiler · Han
Jag heter Roy. Jag omhändertogs av djurskyddsskäl; i mitt tidigare hem blev jag tyvärr allvarligt misshandlad. Det har satt sina spår, och jag är nu en osäker, traumatiserad hund. Sedan dess har jag utvecklat ett stort misstroende mot människor och tycker i allmänhet att de är ganska skrämmande. Därför kommer jag att behöva mycket tid för att lära mig att lita på och tina upp. Jag kan grundläggande kommandon och är rumsren. Med mina referenspersoner är jag kärleksfull, lekfull, söker delvis fysisk kontakt och vill ibland gosa – men jag vill inte bli berörd bara si och så. Jag är matmotiverad och ivrig att lära mig, bär min noskorg bra och är i allmänhet kompatibel med tikar beroende på deras läggning. Vad gäller kopplet har jag en mycket låg eskaleringströskel. Jag gillar inte att bli berörd. Om jag känner mig pressad går jag framåt. Men först då visar jag ett lämpligt beteende – jag anfaller inte utan anledning. Jag drar också i kopplet, och på promenader fixerar jag mig starkt vid människor och hundar. Jag fixerar mig dessutom starkt på leksaker, vilket bör undvikas. Lugnande leksaker (som Kong eller slickmattor o.dyl.) är inget problem. Att åka bil behöver fortfarande testas, liksom att vara ensam. Jag har en Cherry Eye och genomgår för närvarande medicinsk träning för att bättre kunna hantera det. Dessutom har jag åldersrelaterade ledproblem och får smärtstillande mediciner för dem. Jag är också allergisk mot vissa livsmedel och äter speciell mat som jag tål väl på djurhemmet. Jag önskar ett hem med erfarenhet av rasen, som kan läsa min kroppsspråk väl. Mina människor bör ge mig tid att hitta mina ben och inte pressa mig. För mig är ett lugnt, tyst hem med låg stressnivå viktigt – helst i utkanten av staden eller på landet. Jag bör inte behöva gå i trappor. Barn bör inte bo i hushållet. A och O för mig är struktur, tydligt ledarskap och god hantering i hemmiljön. Blir det ett hem för mig? Jag önskar det så mycket.
Läs original (de)
Ich bin Roy Ich wurde aus Tierschutzgründen sichergestellt, in meinem früheren Zuhause bin ich leider sehr schlecht behandelt worden. Das hat Spuren hinterlassen und aus mir einen unsicheren, traumatisierten Hund gemacht. Seitdem habe ich ein großes Misstrauen gegenüber Menschen und finde sie meist gruselig. Ich werde also viel Zeit brauchen, um zu vertrauen und aufzutauen. Ich beherrsche die Grundkommandos und bin stubenrein. Bei meinen Bezugsmenschen bin ich lieb, verspielt, suche teilweise Körperkontakt und kuschle auch mal gern – aber auch da möchte ich nicht einfach so angefasst werden. Ich bin futtermotiviert und lernwillig, trage meinen Maulkorb gut und bin mit Hündinnen je nach Sympathie verträglich. Rassetypisch habe ich eine sehr niedrige Eskalationsschwelle. Ich mag es nicht, einfach angefasst zu werden. Wenn ich mich bedrängt fühle, gehe ich dann auch nach vorn. Aber nur dann zeige ich entsprechendes Verhalten – ich greife nicht einfach grundlos an. An der Leine pöble ich leider auch, fixiere Menschen und Hunde beim Gassigehen. Auch auf Spielzeuge fixiere ich mich stark, das sollte deshalb vermieden werden. Ruhige Beschäftigungsmittel (zB Kongs oder Schleckmatten etc) sind aber kein Problem. Im Auto mitfahren muss noch getestet werden, genauso wie das Alleinbleiben. Ich habe ein Cherry Eye und bin gerade im Medical Training, um es besser behandeln zu können. Außerdem habe ich altersbedingte Gelenkprobleme und bekomme dafür Schmerzmittel. Obendrein bin ich Allergiker und bekomme Spezialfutter, das ich im Tierheim gut vertrage. Ich wünsche mir ein rasseerfahrenes Zuhause, das meine Körpersprache gut lesen kann. Meine Menschen sollten mir Zeit geben zum Ankommen und mich nicht bedrängen. Für mich ist ein reizarmes, ruhiges Zuhause wichtig – eher am Stadtrand oder auf dem Land. Treppen sollte ich nicht steigen. Kinder sollten nicht im Haushalt leben. Das A und O sind für mich Struktur, klare Führung und gutes Management im häuslichen Umfeld. Ob es für mich auch ein Zuhause gibt? Ich wünsche es mir so sehr.
Listade för 5 månader sedan
