Adoptera Bonjour, moi c&rsquo
Korsad ras · Okänd
Jag har just nu kommit till skyddshuset och jag är så glad. Det kan verka konstigt att vara glad över att ha blivit lämnad, men om du visste min liv. Jag föddes med en privat person, som placerade mina bröder och systrar utan någon verklig undersökning. Jag blev placerad i en familj som sökte efter en "lösning" efter ett år. Lösningen hittades snabbt, jag gick att bo hos min syster i ett lägenhet. Det var bra, vi fick göra vad som helst... Mycket snart förstod jag inte, bara en utgång per dag, vi måste hålla det... Då blev det tröttande för vår människa att ta oss ut varje dag, det blev två gånger i veckan, sedan en gång i veckan... Vi gick inte ut alls en stund... Det fanns balkongen... Vi gjorde där vi kunde... Hon skrek ibland, särskilt mot mig, ja jag behöver springa, äta, dricka, gå ut... Det verkar som att inte ge vatten eller torr foder är en vanlig lösning frivilliga möter i sådana fall. När jag kom till skyddshuset blev jag tvättad, jag äter fyra små måltider för att bli bättre. Jag har extremt långa naglar... De tar mig ut sex gånger per dag nu... och de var överraskade över att upptäcka att jag är ren. Jag kan hålla det på natten... de rensade fortfarande och desinficerade min bur, jag var inte vana vid att leva i ett så rent ställe. Jag måste gå till veterinären, jag kommer att behöva få sänkas så snart jag får vikt, vaccineras. Jag förlitar mig på dem 😍, de är goda mot mig. Eftersom utan er skulle vi inte kunna göra något för dem, du kan hjälpa oss ta hand om Lilli genom att sponsra henne. 91230 - Montgeron Hej, det är jag
Läs original (fr)
Je viens d’arriver au refuge de Montgeron, et je suis tellement contente. Cela pourrait paraître étrange d’être heureuse d’un abandon et pourtant si vous connaissiez ma vie. Je suis née chez un particulier, qui a placé mes frères et sœurs sans enquête réelle. J’ai été placée dans une famille qui a cherché » une solution » au bout d’un an. La solution a vite été trouvée, je suis allée rejoindre ma sœur en appartement. C’était génial, on avait le droit de tout faire… Très vite, je n’ai pas compris, une seule et unique sortie par jour, il fallait se retenir… Et puis c’était fatiguant pour notre humaine de nous sortir chaque jour, c’est devenu deux fois par semaine, puis une fois par semaine… Nous ne sortions plus du tout depuis un moment…il y avait le balcon…On faisait où nous pouvions… Elle hurlait parfois, surtout après moi, bah oui j’ai besoin de courir, de manger, de boire, de sortir… Il paraît que de ne pas donner d’eau ni de croquettes est une solution souvent rencontrée par les bénévoles dans de tels cas. A peine arrivée au refuge, j’ai été lavée, je mange 4 petites rations pour me requinquer. J’ai des ongles hyper longs… On me sort 6 fois par jour maintenant…et ils étaient surpris de comprendre que je suis propre. J’arrive à me retenir la nuit…ils ont quand même nettoyé et désinfecté mon box, je n’avais pas l’habitude de vivre dans un endroit si propre. Je dois aller chez le vétérinaire, il va falloir me stériliser dès que je vais reprendre du poids, me vacciner . J’ai confiance 😍, ils sont gentils avec moi. Parce que sans vous, nous ne pourrions rien pour eux, vous pouvez nous aider à prendre soin de Lilli en la parrainant. 91230 – Montgeron Bonjour, moi c’est Lili
Listade för 3 månader sedan
