Adoptera Je suis jeune et gentil, mais cela n&rsquo
Korsad ras · Okänd
Igår kväll förstod jag inte när han tog påsen och satte mig i den, som ett oönskat paket... Då gick han mot skyddshuset, han hade letat i flera timmar och valt just den dagen. Det måste sägas att de också är dumma, lördag är den enda dag de har publicerat öppettider. Han väntade tills stängningstiden kom och släppte av mig under klockan och "hundskyddshus"-skylten, sedan gick han utan att kasta en blick bakåt... Jag var kall, jag var rädd... Jag hörde ljud, hundar som barkade, de förstod att något ovanligt och oförsonligt skedde. Det var mörkt, jag kunde bara se bilarnas strålkastare som passerade, jag var rädd att en av dem skulle köra över mig i min svarta påse. Sedan hörde jag ljud, porten öppnades, de lämnade... och de såg mig... naivt, som alltid, trodde de att det var generositeten hos en människa som hövligt lämnat en påse... och de förstod... skakande av kylan i min småpåse, satt de mig snabbt vid värmen. Jag var frusen... Vad gjorde jag för att förtjäna att kastas som ett vanligt paket framför en skyddshus dörr? Jag föddes hos privata personer, du vet de som finner pälsning/kastrering meningslöst, de som sedan lägger annons och ger bort okända valpar till vem som helst. Jag var en trevlig valp, sedan växte jag upp, och jag borde ha blivit pälsad, identifierad, vaccinerad... men han ville inte spendera något! Så den enklaste lösningen var att kasta bort mig... framför ett skyddshus grind så jag inte skulle hitta tillbaka. Varför ringa? Varför trycka på klockan? De är där för det, eller hur? Hundskyddshus eller inte, det spelar ingen roll, och om du älskar djur räknar du inte, en mer, en mindre, du hittar en lösning! Idag vill jag bara tacka volontärerna som tar hand om mig och kysser mig, jag är fortfarande stressad och väldigt ledsen. Lyckligtvis var de fortfarande på skyddshuset, annars vem skulle ha hittat mig?
Läs original (fr)
Hier soir, je n’ai pas compris quand il a sorti le sac et qu’il m’a posé dedans, comme un paquet devenu trop encombrant… Puis il s’est dirigé vers le refuge, il avait vainement cherché les horaires et avait choisi ce jour là. Il faut dire qu’ils sont idiots aussi, le samedi est le seul jour où ils ont publié des horaires d’ouverture. Il a attendu la fermeture et m’a déposé, sous la sonnette et le panneau refuge canin, puis est parti sans se retourner… J’ai eu froid, j’ai eu peur… J’entendais du bruit, des chiens aboyer, ils avaient compris eux que quelque chose d’anormal et d’inhumain était en train de se produire. Il faisait nuit, je ne voyais que les phares des voitures passer, j’avais peur que l’une d’entre elle ne vienne m’écraser dans mon sac tout noir. Puis, j’ai entendu du bruit, le portail s’est ouvert, ils allaient partir…et ils m’ont vu…naïvement, comme toujours, ils ont cru à la générosité de l’humain qui avait gentiment déposé un sac…et ont compris… Transi de froid dans mon petit sac, ils m’ont vite installé au chaud. J’étais tétanisé… Qu’ai-je fait pour mériter d’être jeté comme un vulgaire paquet devant la porte d’un refuge ? Je suis né chez des particuliers, vous savez ceux qui trouvent la stérilisation inutile, ceux qui ensuite mettent des annonces et cèdent des bébés non identifiés à n’importe qui. J’étais un mignon bébé, puis j’ai grandi, et il aurait fallu me stériliser moi aussi, me faire identifier, me vacciner…mais il ne voulait rien dépenser ! Alors la solution la plus simple était de me jeter…devant les grilles d’un refuge afin que je ne retrouve pas mon chemin. Pourquoi téléphoner ? Pourquoi sonner ? Ils sont là pour ça, non ? Refuge canin ou pas, on s’en fiche bien, et puis quand on aime les animaux, on ne compte pas, un de plus, un de moins, on trouve une solution ! Aujourd’hui, je veux juste remercier les bénévoles qui prennent soin de moi et me cajolent, je suis encore stressé et tellement triste. Heureusement qu’ils étaient encore au refuge, sinon qui m’aurait trouvé ?
Listade för 4 månader sedan
