Adoptera Flåter og katte
Korsad ras · Hon · Vuxen · 6 år
Katter kan ha olika parasiter, som kallas "små tjuvar". Vissa lever på utsidan av katten (ektoparasiter), och vissa lever inuti katten (endoparasiter). Käken är en ektoparasit som inte bara dricker blod från sin värd, utan även kan sprida sjukdomar. En käk (Ixodes ricinus) kallas ofta felaktigt för en spindel. Av de cirka 20 olika käkarter som finns i Danmark kommer katter ofta i kontakt med skogskäken, som är mycket vanlig i landet. Antalet skogskäkar har ökat de senaste åren på grund av ökad population av vilda djur, som är de naturliga värdarna till käken. Käkars levnadssätt och livscykel Käkar lever främst i skogar, i skymda och fuktiga områden, såsom lövskogar med tät undervegetation. De blir aktiva tidigt på våren när temperaturen är över 4-5 grader, vilket vanligtvis är mellan mars och november. Skogskäken, som kattflogen, har flera utvecklingsstadium: ägg, larv, nyckel och vuxen käk, och dess livscykel kan variera mellan 2 till upp till 6 år. När den vuxna honan har druckit blod från sin värd faller den av och lägger 2–3000 ägg. Efter 14 dagar kläcker ägget, och larven behöver hitta ett varmt blodat djur, till exempel en mus, från vilken den kan dricka blod i 2–3 dagar, därpå faller den av för att utvecklas till nyckel under nästa säsong. Nycklar övervinter ofta innan de hittar en ny värd från vilken de kan dricka blod. Under följande 3–4 dagar dricker de blod, därefter faller de av för att utvecklas till vuxen käk under sommaren. De vuxna honorna kryper upp i vegetation för att hitta en lämplig värd, som de hoppar på när den passerar. Hanar gör samma sak men inte för att dricka blod utan för att para sig med en hona. Honan dricker blod i 7–10 dagar, under vilken hennes storlek ökar många gånger, därpå faller hon av och cykeln börjar om. Käkbett Käkbett på katter ses ofta som lätt rödhet och irritation i huden när käken har fallit av. Katter visar sällan symtom från ett käkbett, som infektion eller feber, men det händer ibland. I extrema fall kan anemi ses hos svaga katter eller ungar med allvarlig käkbefolkning. Sekundära sjukdomar Det är sällsynt att käkburen sjukdom diagnostiseras hos katter. Käkar kan sprida sjukdomar som borrelios, anaplasma och TBE (huvudmärgsinfektion) till människor och hundar, men katter verkar vara mindre drabbade av dessa sjukdomar. Vissa katter utvecklar antikroppar mot borrelia och TBE-virus, vilket kan upptäckas i en blodprov, men ofta visar katten inga symptom av sjukdomen. Det betyder att katten smittas utan att bli allvarligt sjuk. Katter smittade med Anaplasma phagocytophilum kan visa feber och trötthet. Eftersom symptomerna är mycket ospecifika är det sällsynt att anaplasmos diagnoser misstänks i första hand. Ta bort käkar Katter rengör sina päls själva, och ofta knapper de av käkarna själva. Du kanske har märkt att käkar på din katt ofta sitter på ansiktet. Detta är just eftersom katten inte kan ta bort dem när de är där. Det rekommenderas att ta bort käken så snart som möjligt när du hittar den på din katt. Det kan göras genom att använda en käkpenne eller med fingernallen och dra av käken snabbt. Det är viktigt att du ser till att ta bort hela käken inklusive munparti. Detta kan kräva lite övning och en tålmodig katt. Käken måste förbli på katten i 24–48 timmar innan den kan sprida bakterier eller virus genom sin saliv. Detta är varför du bör ta bort käken så snart som möjligt. Förebyggande För att förhindra käkinfestation hos katter finns flera alternativ. Precis som vid behandling mot flugor utvecklas nya och mer effektiva käkprodukter kontinuerligt. Många av de fleabehandlingar som finns på marknaden fungerar också mot käkar. Om du inte vet vilken käkprodukt du ska använda för din katt kan du alltid be din veterinär om råd.
Läs original (da)
Katte kan have en del parasitter – “de små snyltere”. Nogle lever udenpå katten (ectoparasitter), og nogle lever indeni katten (endoparasitter). Flåten er en ectoparasit, som ud over at suge blod på sit værtsdyr, kan overføre sygdomme. En flåt (Ixodes ricinus) bliver ofte fejlagtigt kaldt for en tæge. Af de ca. 20 forskellige flåtarter, der findes i Danmark, kommer katten ofte i kontakt med skovflåten, som er meget udbredt her i landet. Antallet af skovflåter har været stigende de senere år på grund af væksten af råvildt, som er flåtens naturlige vært. Flåtens levesteder og livscyklus Flåterne lever primært i skovene, i skyggefulde og fugtige områder, såsom løvskov med tæt underskov. De begynder at blive aktive i det tidlige forår, når temperaturen ligger over 4-5 grader, hvilket er normalt i perioden fra marts til november. Skovflåten har ligesom katteloppen flere udviklingsstadier nemlig æg, larve, nymfe og voksen flåt, og dens livscyklus kan vare fra 2 og helt op til 6 år. Når den voksne hunflåt har suget blod fra værtsdyret, falder hun af og lægger 2-3000 æg. Når ægget i løbet af 14 dage er klækket, skal larven finde et varmblodigt dyr – for eksempel en mus, som den kan suge blod fra i 2-3 dage, hvorefter den slipper igen for at udvikle sig til en nymfe indenfor det næste årstid. Nymferne overvintrer som regel, før de finder et nyt værtsdyr de kan suge blod fra. De følgende 3-4 dage suger den blod, hvorefter den slipper igen for at udvikle sig til den voksne flåt i løbet af sommeren. De voksne hunner klatrer op i vegetationen for at finde et passende værtsdyr, som de kan springe på når de passerer. Hannerne gør det samme, dog ikke for at suge blod, men for at parre sig med en hun. Hunnen suger blod 7-10 dage, hvor hendes størrelse fordobles mange gange, hvorefter hun giver slip og cyklussen kan starte forfra. Flåtbid Flåtbid hos katte ses ofte som lidt rødme og irritation i huden når flåten er faldet af. Katte vil kun i sjælne tilfælde udvise symptomer fra flåtbiddet, så som infektion eller feber, men det hænder. Der kan i ekstreme tilfælde ses blodmangel ved meget voldsomme flåtangreb hos svækkede katte eller killinger. Følgesygdomme Det er sjældent at flåtbårende sygdomme diagnosticeres hos katte. Flåter kan overføre sygdommene borreliose, anaplasma og TBE (Hjernehindebetændelse) til mennesker og hunde, men katte slipper tilsyneladende nemmere om ved disse sygdomme. En del katte udvikler antistoffer mod borrelia og TBE-virus, som man kan påvise i en blodprøve, men ofte har katten ikke udvist symptomer på sygdom. Dvs. at katten smittes uden at blive synderligt syg af det. Katte der smittes med Anaplasma phagocytophilum kan udvise feber og utilpashed. Da symptomerne er meget uspecifikke, er det sjældent at man mistænker sygdommen anaplasmose i første omgang. Fjern flåterne Katte soignerer selv deres pels, og ofte napper de selv flåterne af kroppen. Måske har du lagt mærke til, at flåter hos din kat ofte sidder i ansigtet på katten. Det er netop fordi den ikke selv kan fjerne dem når de sidder dér. Det anbefales at man fjerner flåten hurtigst muligt, når man har fundet den på sin kat. Det kan enten gøres ved at anvende en flåttang eller ved at bruge sin negle og rykke flåten hurtigt af. Det er vigtigt, at man sørger for at få hele flåten med inkl. munddele. Det kan kræve lidt øvelse og en tålmodig kat. Flåten skal sidde på katten 24-48 timer, før den kan overføre bakterier eller vira via spyttet. Det er derfor, at man skal fjerne flåten så hurtigt som man kan. Forebyggelse Til forebyggelse af flåt-angreb hos katte, findes der flere alternativer. Ligesom når man behandler forebyggende mod lopper, kommer der løbende nye og mere effektive flåtmidler til. Mange af de loppemidler der findes på markedet virker også mod flåter. Er man i tvivl om hvilket flåtmiddel man skal anvende til sin kat, kan man altid søge råd hos sin dyrlæge.
Listade för 2 månader sedan
