Adoptera Plejefamilie for første gang
Korsad ras · Han · Vuxen · 9 år
Ljuden när en fyra veckor gammal kattunge skrapar på en stockad fot. Men man sitter stilla, kanske med böjda tår, medan man väntar på att katten ska nå byxans ben. Amalie Jeberg, veterinärstudent, har varit omsorgsvecka för Filuka och hennes inte mindre än fem katter: Flemming, Frank, Freddy, Finn och Fiola i nästan fem veckor. Under de senaste dagarna har de blivit mycket aktiva: de har erövrat hela lägenheten på Vigerslev Allé i Valby och försöker förstå världen som öppnar sig framför sina ögon. De möter denna värld med tillit; därmed ligger Fiola trygt i bågen av armen och tittar upp mot dig med en nysökande, djupgrävande blick. "Jag hade hört om att vara en omsorgsfamilj, men jag trodde inte att jag skulle kunna ta hand om uppgiften med min fulltidstudier och många timmar borta. Men jag blev uppmuntrades att kontakta direktören hos Kattens Værn, Therese Wilbert, som jag tidigare delade arbetsplats med. Och hon var inte osäker", berättar Amalie Jeberg, som bor tillsammans med sin pojkvän och en kompis – en annan studerande inom veterinärprogrammet. Fyra dag gamla – "Och Therese ringde tillbaka under en lektion på universitetet och berättade om en kattmamma med vad jag trodde var två, fyra veckor gamla kattungar. Endast när jag skulle teckna visste jag att det faktiskt var fyra dag gamla kattungar och det fanns fem av dem – inte två. Men naturligtvis gick jag med!" Vi vet inte Filukas historia; vi vet bara att den kvinnliga katten togs emot av en av KV:s kattinspektorerna, att den kvinnliga katten var snäll och gravid. "Den kvinnliga katten föddde på måndag, blevo pälskärrat på torsdag... och kom hem på fredag med kattungarna," minns Amalie Jeberg. Innan dess hade den kvinnliga katten och hennes rumskamrater – hennes pojkvän och en kompis – satt upp ett rum i särskilt för katterna med kuddar, täcken, gömställen och de obligatoriska kattlådorna. Filuka var lite upprörd under resan hem, men hittade snabbt vägen till lägenheten. "Den kvinnliga katten är lite försiktig av natur, men mötte oss genast med tillit och lät oss röra kattungarna och plocka upp dem," säger Amalie Jeberg. Många besökare Att vara en omsorgsfamilj innebär främst att få kattungarna vänja sig vid att bli hanterade av människor. "Och vi har haft många besökare – de kommer faktiskt själva!" kommer svaret. Sedan behöver de vänja sig vid bruset och kaoset som naturligt händer i en bostad: ljud från utsidan, musik – och städmaskinen. Den senare tas med likgiltighet av alla utom Freddy, som följer den nyfiket. Ibland står Amalie Jeberg vid fönstret i vardagsrummet och kollar ut mot det trafikmässigt intensiva Vigerslev Allé, så att katterna kan vänja sig vid trafikljud och ljudet från ambulanser. Mest orolig verkar Filuka vara: som den enda sitter hon i dörröppningen och tittar på actionen. I övrigt går tiden i kattorns rum, där Amalie Jeberg gärna sätter sig med sina böcker och dator, även om studierna inte kan gå helt obemärkt. En extra dimension När kattungarna kom var de så små att de ännu inte hade utvecklat sina ögon. Det gav en extra dimension till upplevelsen av att se dem utvecklas. Redan vid detta ålder av fyra eller fem veckor har de börjat utveckla egna personligheter. Mest oförväntad är Flemming, mer inre Freddy, som i sin tur snurra så mycket att det låter som en helikopter när han är hos sin mamma. Kattens Værn håller sig i bakgrunden och levererar allt från täcken och transportlådor till mat och kattspel. Den viktigaste bidraget från omsorgsfamiljen är: tid och omsorg. För Amalie Jeberg var det ett barn dröm att jobba med djur i sin vuxna liv. Den kvinnliga katten började träna som veterinärassistent, tills hennes mentor – i en veterinärklinik i Faxe – uppmuntrade henne att ansöka om veterinärprogrammet. Denna år har den kvinnliga katten börjat på sin masterexamen efter ett år av studieuppehåll. En liten badass – ett uppehåll som delvis spenderades på resa till Sydafrika, Ghana och Zanzibar med sju andra studenter. I Sydafrika var flickorna anslutna till ett team, där bland annat de hjälpte till att flytta wildebeester från en reservation till en annan och dehornade rhinar så att de blir ointressanta byten för jaktare. Denna uppehåll kommer aldrig att glömmas: "Du känner dig lite badass när du sitter i en helikopter och övar skott med sedativa nedåt en simulering av ett djur monterat på en bil som kör på hög hastighet," säger hon: "Och att kunna träffa det!" – Så är det mer lugnt att vara en omsorgsfamilj. "Om det visar sig bra att vara en omsorgsfamilj just nu, då vi är särskilt mycket på
Läs original (da)
Det kilder, når en fire uger gammel killing med små skarpe klør krabber sig op ad ens strømpebeklædte fodsål. Men man sidder stille, måske med krummede tæer, alt imens man venter på, at killingen skal nå helt op på buksebenet. Amalie Jeberg, dyrlægestuderende, har været plejemor i snart fem uger for Filuka og hendes intet mindre end fem killinger: Flemming, Frank, Freddy, Finn og Fiola. Lige gennem de seneste dage er de for alvor blevet aktive: De har indtaget det meste af lejligheden på Vigerslev Allé i Valby og forsøger at begribe den verden, der har åbnet sig for deres øjne. Den møder de med tillid; således lægger Fiola sig trygt tilrette i favnen og stirrer op på én med et nysgerrigt, dybdeborende blik. »Jeg havde jo hørt om dét med at være plejefamilie, men syntes ikke, jeg med et fuldtidsstudie og mange timers fravær kunne påtage mig opgaven. Men jeg blev opfordret til at kontakte direktør i Kattens Værn, Therese Wilbert, som jeg tidligere har delt arbejdsplads med. Og hun var ikke i tvivl,« fortæller Amalie Jeberg, der deler husstand med sin kæreste og en veninde – en medstuderende fra dyrlægestudiet. Fire dage gamle »– Og Therese ringede tilbage midt under en øvelse på Universitet og fortalte om en kattemor med, hvad jeg troede, var to, fire uger gamle killinger. Først da jeg skulle til at skrive under, gik det op for mig, at det drejede sig om fire dage gamle killinger, og at der i øvrigt var fem af dem – og ikke to. Men jeg skrev selvfølgelig under!« Filukas historie kender vi ikke; blot ved vi, at hun blev bragt ind af en af KV’s katteinspektører, at hun var tamkat og drægtig. »Hun fødte mandag, blev steriliseret om torsdagen … og kom med hjem om fredagen sammen med killingerne,« husker Amalie Jeberg. Inden da havde hun og hendes bofæller – hendes kæreste og en veninde – indrettet et værelse specielt til kattene med puder, tæpper, alskens gemmesteder og de obligatoriske kattebakker. Filuka havde været noget beklemt under køreturen hjem, men fandt sig hurtigt til rette i lejligheden. »Hun er lidt forsigtig af natur, men mødte os øjeblikkeligt med tillid og lod os røre killingerne og tage dem op,« fortæller Amalie Jeberg. Mange gæster At være plejefamilie går først og fremmest ud på at vænne killingerne til at blive håndteret af mennesker. »Og vi har haft mange gæster – de kommer faktisk helt sig af sig selv!« lyder det. Dernæst skal de vænnes til den støj og tummel, der nu engang er i et hjem: Lyde udefra, musik – og støvsugeren. Denne sidste mødes med ligegyldighed af dem alle undtagen Freddy, der nysgerrigt følger efter den. Amalie Jeberg holder ind imellem vinduet i dagligstuen ud mod den trafikerede Vigerslev Allé på klem, så kattene kan vænne sig til trafikstøj og larm fra udrykningskøretøjer. Mest bekymret herved synes at være Filuka: Som den eneste nøjes hun med at sidde i døråbningen og følge slagets gang. Ellers går tiden inde i kattenes værelse, hvor Amalie Jeberg gerne sætter sig med sine bøger og sin PC, om end studierne ikke kan foregå helt uforstyrret. En ekstra dimension Da killingerne ankom, var de så små, at de endnu ikke havde fået øjne. Det føjede en ekstra dimension til oplevelsen af at se dem udvikle sig. Og allerede her i fire-fem ugers alderen er de begyndt at udvikle deres egen personlighed. Mest fremmelig er Flemming, mere tilbageholdende Freddy, der til gengæld spinder, så det lyder som en helikopter, når han diger hos sin mor. Kattens Værn står tæt på sidelinjen og forsyner plejefamilien med alt lige fra tæpper og transportkasse til foder og kattelegetøj. Plejefamiliens væsentligste bidrag er: Tid og omsorg. For Amalie Jeberg var det en barndomsdrøm at beskæftige sig med dyr i sit voksne liv. Hun begyndte at uddanne sig til veterinærsygeplejerske, indtil hendes læremester – i en dyrlægepraksis i Faxe – motiverede hende til at søge ind på dyrlægestudiet. Netop i år har hun påbegyndt sin kandidatuddannelse efter et års studiepause. En smule badass – En pause, der blandt andet blev brugt til, sammen syv studiekolleger, at drage til Sydafrika, Ghana og Zanzibar. I Sydafrika var pigerne knyttet til en range, hvor de blandt andet medvirkede til at flytte gnuer fra et reservat til et andet og til at afhorne næsehorn, så de bliver uinteressante som bytte for krybskytter. Det ophold glemmer hun aldrig: »Man føler sig altså lidt badass, når man sidder oppe i en helikopter og øver sig i at skyde pile med bedøvelse ned på en mockup af et dyr monteret på en bil, der kører i fuld fart,« lyder det: »Og at kunne ramme!« – Så er det mere fredeligt at være plejefamilie. »Hvis det viser sig at gå godt at være plejefamilie i lige denne tid, hvor vi er særligt meget på universitetet, så er jeg nok parat til at prøve igen – måske til foråret, når killingesæsonen begynder,« siger Amalie Jeberg. Amalie Jeberg og hendes bofæller skal levere killinger og mor tilbage i starten af december, når de er fyldt 12 uger. »Man ønsker bare, man kunne få lov at følge med i, om de nu også får de gode hjem, de fortjener,« siger Amalie Jeberg. PRØV SELV! Kattens Værn søger som oftest nye plejefamilier. Er I blevet fristet, så kontakt et af vores internater og hør nærmere; se telefonnumrene bagest i bladet. Her er nogle af vilkårene: • I kan selv sørge for transport • I skal kunne holde kattene inde i hele plejeperioden • Eventuelle andre kæledyr i hjemmet skal være vaccinerede Kattens Værn udleverer alt, hvad I har brug for i plejeperioden. KV står på sidelinjen og vejleder jer undervejs.
Listade för 2 månader sedan
