Adoptera Remo
Korsad ras · Han · Vuxen · 10 år
Hej... jag heter Remo. Mitt nuvarande hem är hos Tiere i Not Chemnitz e.V. — ni är välkomna att besöka och få kännedom om mig där. Under tio långa år kämpade jag genom livet som en vandrande. Livet på gatorna lämnade spår: slitet öron, små skavanker och minnen som inte alltid är trevliga. När jag kom till djurhemmet var jag inte i gott skick — med ett brottet buk, en sprucken fot och skadade tänder togs jag emot och omsorgsfullt återhämtade. Idag får jag bra omsorg och omsorg. För ett tag sedan diagnosticerades njurproblem. Därför får jag särskilt mat och mediciner — förhållandevis smakar båda gott för mig. Min favorit är dock friskkokt kycklinglår. Förr hade jag stor rädsla för människor. Jag var i smärtor, ledsen och full av misstro. Jag gnällde och visade tydligt att jag inte ville ha någon nära mig. Men nu har jag lärt mig att tro igen. Främlingar skrämmer fortfarande mig, men om du möter mig med tålmodighet, godhet och ett kärleksfullt hjärta kommer jag snabbt att öppna upp. Då kommer du att märka att inuti är jag faktiskt en mjuk sovkatt som bara längtar efter trygghet, säkerhet och slutligen att hitta ett hem. Kanske DU är den personen som visar mig vad hem betyder. En person som ger en gammal gatukatt chansen att vinna ditt hjärta med mjuka gnällningar. För mina sista år önskar jag inte luxus. Endast kärlek. Varmt. Tålmodighet. Och någon som slutligen låter mig stanna.
Läs original (de)
Hallo… ich bin Remo. Mein aktueller Wohnsitz ist bei Tiere in Not Chemnitz e.V. — dort darfst du mich gern besuchen und kennenlernen. Zehn lange Jahre habe ich mich als Streuner durchs Leben gekämpft. Das Leben auf der Straße hat Spuren hinterlassen: zerfledderte Ohren, kleine Narben und Erinnerungen, die nicht immer schön sind. Als ich ins Tierasyl kam, war ich in keinem guten Zustand — mit Bauchbruch, Trümmerbruch in der Pfote und kaputten Zähnen wurde ich aufgenommen und liebevoll aufgepäppelt. Heute werde ich gut versorgt und umsorgt. Vor einiger Zeit wurde außerdem ein Nierenleiden festgestellt. Deshalb bekomme ich spezielles Futter und meine Medikamente — zum Glück schmeckt mir beides ziemlich gut. Am allerliebsten mag ich übrigens frisch gekochtes Hühnchen-Innenfilet. Früher hatte ich große Angst vor Menschen. Ich hatte Schmerzen, war traurig und voller Misstrauen. Ich habe gefaucht und deutlich gezeigt, dass ich niemanden an mich heranlassen wollte. Doch inzwischen habe ich gelernt, wieder zu vertrauen. Fremde machen mir zwar noch immer etwas Angst, aber wenn man mir mit Ruhe, Geduld und einem liebevollen Herzen begegnet, öffne ich mich schnell. Dann merkt man, dass in mir eigentlich ein sanfter Schmusekater steckt, der sich nichts sehnlicher wünscht als Geborgenheit, Sicherheit und endlich anzukommen. Vielleicht bist genau DU der Mensch, der mir zeigt, was Zuhause bedeutet. Ein Mensch, der einem alten Straßenkater die Chance gibt, leise schnurrend sein Herz zu erobern. Ich wünsche mir für meine letzten Jahre keinen Luxus. Nur Liebe. Wärme. Geduld. Und jemanden, bei dem ich endlich bleiben darf.
Listade förra månaden
