Adoptera Astronelle
Korsad ras · Hon · Unge · 1 år
Vem är jag? Hej, mitt namn är Astronelle! Jag ser att när folk tittar på mig så verkar de sorgsna... Jag hör dem säga "Åh! Fattiga lille hjärtat." Jag förstår inte varför, jag är lycklig. Jag tror faktiskt att jag är tur i skyn. Först och främst blev jag född hos veterinären, dagen de tog min vilda mamma till att bli kastrierad. Vi var mycket lyckliga! En liten aning mer och du skulle inte ha haft chansen att få kännedom om mig! Men sedan blev min mamma väldigt sjuk av kattflu. Så veterinären och nanny beslöt att inte lämna mina systrar och mig hos henne. Det var vår enda chans att överleva. Så nanny tog hand om oss dygnet runt. Hon gav oss mat och omsorg så mycket hon kunde för att ge oss en chans att bli stora små katter! Och där vi går! Vi är stora nu. Min syskon gör det väldigt bra och har hittat familjer för alltid, men vad är det med mig? Ingen vill ha mig? Kanske för att jag är lite speciell? För några veckor sedan hade jag mycket feber. Egentligen fick jag en abscess på min bakfot. Det gjorde ont! Min nanny var väldigt rädd för mig! Och faktiskt, det helar aldrig helt, och mina andra lemmar har blivit lite för latta. De sa att jag har artrit. Och sedan skadade febern min hjärna. Så nu har jag en sned huvud. Ba... det är inte allvarligt, det är för att se rakt fram! Kanske det kommer att bli bättre, kanske inte... vi vet inte. Men då? Betyder det att jag inte förtjänar en familj? För att jag är lite krökt, har jag inte rätten att vara omfamnad i varma armar framför TV:n, att spela i ett vackert hus, att dela livet med människor som valt mig, som mina syskon? Det är sant att jag inte är vanlig... Men nanny säger att jag är extraordinär... Så? Vem vill ha mig, Astronelle den extraordinära lilla katten? Vill du adoptera mig?
Läs original (fr)
Qui suis-je ? Salut, Mon nom à moi c’est Astronelle ! Je vois bien que lorsque les gens me regardent ils ont l’air triste… je les entend dire » oh ! Pauvre petit cœur ». J’ai du mal à comprendre pourquoi, Je suis heureuse moi. Je me trouve même chanceuse. D’abord. Je suis née chez le vétérinaire, le jour où on a emmené ma maman sauvage pour être stérilisée. On l’a échappé belle! Un peu plus et vous n’auriez pas eu la chance de me connaître! Sauf que voilà, maman était très malade du coryza. Alors le vétérinaire et nounou ont décidé de ne pas nous laisser mes sœurs et moi avec elle. C’était notre seule chance de survivre. C’est donc nounou qui s’est occupée de nous jour et nuit. Elle nous a nourris, et dorloté aussi fort qu’elle a pu pour nous donner une chance de devenir des grands chatounets ! Et voilà! Elle a réussi ! Nous sommes grandes maintenant. Mes sœurs vont très bien et ont trouvé des familles pour la vie, Mais moi ? Personne ne veut de moi? Peut-être parce que je suis un peu spéciale? Moi, il y a quelques semaines j’ai eu beaucoup beaucoup de temperature. En fait j’ai fais un abcès à ma petite patte arrière. Ça m’a fait très très mal! Mes nounous ont eu très peur pour moi! Et en fait, ça ne se guérit jamais complètement, et mes autres articulations aussi deviennent un peu trop souples. Ils ont dit que j’ai de l’arthrite. Et puis la température que j’ai eu à abîmé mon cerveau. Du coup j’ai la tête en biais. Ba… c’est pas grave, c’est pour voir droit! Peut-être que ça s’arrangera, peut-être pas… on ne sais pas. Mais du coup? Ça veut dire que je ne mérite pas de famille moi? Parce que je suis un peu de travers, je n’ai pas le droit d’être câlinée dans des bras chauds devant la tv, de jouer dans une belle maison, de partager la vie d’humains qui m’auraient choisis, comme mes sœurs? C’est vrai que je ne suis pas ordinaire… Mais nounou dit que je suis extraordinaire… Alors ? Qui voudra de moi, Astronelle la petite chatte extraordinaire ? Vous voulez m’adopter ? contactez nous en laissant votre numéro de téléphone afin que nous vous rappelions contact mail ici
Listade för 5 månader sedan
