Adoptera Cali
Han · Äldre · 19 år
Hej, jag heter Cali, tyvärr har jag också förlorat mina människor och mitt hem genom den förskräckliga översvämningen under sommar. När vattnet hade lämnat området måste jag samla mod och komma ut från mitt gömställe och återvända hem. Men det fanns ingenting kvar som det var... mina människor var borta och mitt hem var obebodd. Jag sprang runt huset och dess omgivningar, men det fanns helt enkelt ingen. Under hela sommaren klara mig själv, tills mina gamla ben inte längre kunde hålla på. Tyvärr kom mina människor inte tillbaka. Vaksamma grannar märkte mig och meddelade djurhemmet. Eftersom jag är mycket rädd, behövde de fånga mig med enfälla. Först förtrodde jag inte främlingar, men jag var så hungrig att jag naturligtvis gick in i den där okända lådan. Lyckligtvis eftersom klockan här säger att jag redan var vid sista stunden, som mina vårdare säger. En eller två dagar till ute, och jag skulle inte ha klarat mig. Här fick jag först feta upp och introduceras för veterinären. De gjorde hela programmet, tog blod, gjorde en röntgen av min mage (människorna kallar det så), och fixade mina tänder (de få som fortfarande finns). Under de många undersökningarna upptäcktes att mina njurar inte är helt i ordning. För detta får jag nu en "saft" i maten, vilket jag dricker utan några problem. Min nya hem ska också vara i landsbygden och mer ett stilla hem. Barn bör inte bo där, eftersom jag är för rädd. Idealiskt sett skulle jag ha ett hem med äldre, erfarna kattägare som ger mig platsen jag behöver och har mycket tålamod med mig. Jag är också kompatibel med andra katter, så länge de också är mycket stilla. Kom och besök mig snart och lär dig känna mig. Jag vill inte behöva stanna här resten av mitt liv och vill hitta ett fint hem igen.
Läs original (de)
Hallo, ich bin der Cali, leider habe auch ich durch das schlimme Hochwasser im Sommer meine Menschen und auch mein Zuhause verloren. Nachdem das Wasser weg war, habe ich mich wieder aus meinem Versteck heraus getraut und bin nach Hause gelaufen. Da war aber leider nichts mehr wie früher.... meine Menschen waren weg und mein Zuhause unbewohnbar. Immer wieder bin ich durch das Haus und drumherum gelaufen, aber da war einfach niemand mehr. Ganz alleine habe ich mich dann den Sommer über durchgeschlagen, bis meine alten Knochen nicht mehr konnten. Meine Menschen sind leider auch nicht wieder gekommen. Aufmerksame Nachbarn haben mich beobachtet und dann das Tierheim informiert. Da ich sehr ängstlich bin, musste man mich leider mit einer Falle fangen. Fremden Menschen traue ich erstmal nicht, aber ich war so ausgehungert, dass ich natürlich gleich in diesen komischen Kasten rein bin. Zum Glück, denn die Uhr stand schon auf kurz vor zwölf für mich, sagen meine Pfleger hier. Noch ein paar Tage länger alleine da draußen und ich hätte es nicht geschafft. Hier bin ich dann erstmal aufgepäppelt und dem Tierarzt vorgestellt worden. Da wurde das volle Programm gemacht, man hat mir Blut abgenommen, ein Bild von meinem Bauch gemacht (röntgen nennen das die Menschen), meine Zähne (die paar, die noch vorhanden sind) wurden saniert. Bei den vielen Untersuchungen kam heraus, dass meine Nieren nicht mehr ganz OK sind. Dafür bekomme ich nun einen "Saft" in mein Futter, den trinke ich ohne Probleme mit. Mein neues Zuhause sollte auch wieder ländlich sein und eher ein ruhiger Haushalt sein. Kinder sollten dort nicht wohnen, dafür bin ich viel zu ängstlich. Am liebsten hätte ich ein Zuhause bei älteren katzenerfahrenen Menschen, die mir meinen Freiraum, den ich brauche, lassen und viel Geduld mit mir haben. Mit anderen Katzen bin ich verträglich wenn diese ebenfalls sehr ruhig sind. Also kommt mich schnell besuchen und lernt mich kennen. Ich möchte nicht den Rest meines Lebens hier bleiben müssen und wieder ein schönes Zuhause finden. Bis bald, Euer Cali
Listade för 5 månader sedan
