Adoptera Mikiņš
Korsad ras · Han · Vuxen · 4 år
Mikiņš - En katt som uppfunnit en levnadssätt. Det fanns en tid då alla katter på Ulubele bara levde inomhus – de sura och ensamma i privata hus, de sociala i sina egna kattrum, ungar i fosterskolan. Allt detta tills det ögonblick då något särskilt "latvisk tigrakatt" – naturligt mycket rädd och vild – genomförde en länge sårad flyktplan och glidde ut genom kattens dörrar. Han kunde inte övertygas att återvända, men han gick också inte långt – ingen skulle vilja avvisa trygga måltider. Skjullet är centrala mottagningsplatsen för besökare till Ulubele, där alla som kommer – frivilliga, adoptanter, intresserade – registrerar sig, och där donerade varor lämnas. Efter en kort tid märkte den tigrakattung "Skjullet". Han satte sig på den högsta hyllan, tittade noggrant, men undgick snabbt alla tecken på uppmärksamhet. Över tiden blev observationsposten en nivå lägre, tills nyfikenhet och en oförsvarlig svaghet för godis gjorde att han kom ner till marken, kom närmare och började prata med människor. Först vann han förtroende från en person – den som alltid hade riktiga burkar i sin ficka. Sedan kunde han se runt och bedöma andra tvåbenade väsen – bli van vid att handar inte bara erbjöd snacks, utan också vänligt strök och var så varma och bekväma när de trycktes mot skjullets soffa, vila mot fötter. Och människor är fantastiska. I det ögonblicket fick den anonyma tigrakatten namnet Mikiņš och blev en fullvärdig medlem i Ulubeles Skjulteam. Nu 4 år gammal är Mikiņš en självförtroende, stolt och mycket talande katt, som uppskattar den nyligen tillkomna möblerens mjukhet och hälsar glatt på besökare under lediga timmar och klagar på att han inte fått något smakfullt idag. Han är alltid på tjänst och vaktar skjullets område. Ännu viktigare är att Mikiņš är en utmärkt personlig tillväxttränare för en hel grupp följare till skjulslivet. Leopold, Dracula, Congo, Gray, Driznaks – de är alla bosatta i Kattträdgården, gatukatter som kom till skyddsplatsen som rädda vilda djur, undvek människor, men kunde inte övertygas att leva bara i Trädgården. En efter en följde de Mikiņšs inspirerande exempel och gradvis (hylla för hylla) blev beundrare av ett socialt liv, ärligt vakta skjulet, prata med besökare, älska att smyga in och bedöma mjukheten hos olika bilbordsmärken och tacka för gott mål genom att stolta placera sitt bidrag bredvid skålen – en fångad mus. Ingen av dem liknar den rädda vilda djuren som döljer sig för människor. När skjulslivet har följare tror Mikiņš att han är redo att gå hem, där han skulle vara huvudpersonen. Hans livsstil kräver ett privat hus med möjlighet att gå in och ut efter eget val (och sitt soff), massor av människor att diskutera nyheter med, men respektera hans önskan att vara en oberoende katt. Trots att han är extremt vänlig och vänlig tycker han inte om att tas upp – han grymtar eller klorar inte, men sätter lite besvärad, stolt huvudet och går bort. För han är en katt som vet hur man ordnar livet enligt sitt förstånd. En katt som uppfunnit ett levnadssätt. Och han har följare! Just nu är Mikiņš en självförtroende, stark man i sin blomstertid. "Första synen, första leenden..." – så märkte Mikiņš sig själv i Ulubeles Skjul. Fortfarande mycket ung och osäker. En katt som uppfunnit ett levnadssätt. Lilla Mikiņš drömmar är så söta att de uppfylls. Mikiņš, som en riktig kungliga hovs "svampman", har bestämt sig för att testa användbarheten hos alla donerade täcken, handdukar och tygstycken.
Läs original (lv)
Šķūņa MIKIŅŠ – Kaķis, kurš izdomāja Dzīvesveidu Bija laiks, kad visi Ulubeles kaķi dzīvoja tikai iekštelpās – nesaticīgie un vienpatņi mitinājās privātos būros, komunikablie – savā vaļā kaķu istabās, bēbīši – bērnudārzā. Tas viss līdz brīdim, kad kāds īpaši šķirnīgais “Latvijas strīpainais”- pēc dabas ļoti bailīgs mežonītis – realizēja ilgi loloto bēgšanas plānu un izspruka pa kaķu mājas durvīm. Atpakaļ nekādi nebija pierunājams nākt, taču arī nekur tālu negāja – neviens jau labprātīgi neatteiksies no garantētām pusdienām.. Šķūnis – centrālais Ulubeles apmeklētāju sagaidīšanas postenis, kurā piesakās visi atbraukušie – brīvprātīgie, adoptētāji, interesenti un kurā tiek novietotas ziedotās lietas. Pēc neilga laika strīpainais kaķupuika “uzzīmējās” Šķūnī. Sēdēja uz visaugstākā plaukta, uzmanīgi vēroja, bet no jebkādas uzmanības apliecinājumiem ātri izvairījās. Ar laiku novērošanas postenis kļuva par vienu plaukta līmeni zemāks, līdz ziņkārība un nepārvarama vājība uz gardumiem lika nokāpt uz zemes, pienākt un sākt runāties ar cilvēku. Visupirms uzticību ieguva viens – tas, kuram kabatā vienmēr bija ĪSTIE konserviņi. Un tad jau varēja apskatīties apkārt un novērtēt arī citus divkājainos – pierast, ka rokas ne tikai pasniedz kārumus, bet arī tīkami glauda un ir tik silti piespiesties klāt uz Šķūņa dīvāna, pieglausties kājām. Un vispār cilvēki ir forši. Ar to brīdi anonīmais strīpainais ieguva vārdu MIKIŅŠ un kļuva par pilntiesīgu Ulubeles Šķūņa komandas biedru. Tagad 4 g.v.Mikiņš ir pašpārliecināts, brangs un ļoti runātīgs runcis, kurš novērtē tikko Šķūnī atvesto segu mīkstumu un no miega brīvajās stundās laipni sagaida apmeklētājus, lai pasūdzētos, ka šodien nekā garšīga nav dabūjis. Viņš vienmēr ir uz vietas un pieskata Šķūņa perimetru. Kas vēl svarīgāk – Mikiņš ir izcils personības izaugsmes treneris veselam bariņam Šķūna dzīvesveida sekotāju. Leopolds, Drakula, Kongo, Pelēkais, Driznaks – viņi visi ir Kaķu dārza iemītnieki, ielu koloniju kaķi, kas nonāca patversmē kā bailīgi mežoņi, vairījās no cilvēkiem, bet nebija pierunājami uzturēties tikai Dārzā. Viens pēc otra viņi sekojuši Mikiņa iedvesmojošajam piemēram un soli pa solim (plauktu pa plauktam) kļuvuši par sociāla dzīvesveida cienītājiem, kuri godprātīgi dežūrē Šķūnī, parunājas ar apmeklētājiem, mīl ielīst un novērtēt dažādu automašīnu marku sēdekļu mīkstumu un pateicībā par gardām ēdienreizēm katru dienu blakus bļodiņai lepni noliek savu pienesumu – nomedītu peli. Neviens no viņiem vairs neatgādina bailīgu mežonīti, kas slēpjas no cilvēkiem. Tagad, kad Šķūņa dzīvesveids guvis sekotājus, Mikiņš domā, ka būtu gatavs doties uz mājām, kurās viņš būtu Galvenais. Viņa dzīvesveidam atbilstoša būtu privātmāja ar iespēju staigāt iekšā un ārā pēc patikas (un savu dīvāniņu), pietiekami daudz cilvēku, ar kuriem pārrunāt jaunumus, bet kuri respektētu viņa vēlmi būt neatkarīgam kaķim. Lai arī bezgala mīļš un draudzīgs, viņam nepatīk, ja viņu mēģina ņemt rokās – viņš nešņāc un neskrāpē, bet mazliet aizvainots, lepni paceltu galvu aiziet prom. Jo viņš taču ir kaķis, kurš zina, kā vajag iekārtoties dzīvē pēc savas saprašanas. Kaķis, kurš izdomājis dzīvesveidu. Un viņam ir sekotāji! Šobrīd Mikiņš ir pašpārliecināts, miesu un spēku uzaudzējis vīrs pašos spēka gados. “PIrmais skats, pirmais smaids…” – tā Mikiņš “uzzīmējās” Ulubeles Šķūnī. Vēl pavisam slaids un nepārliecināts par sevi.Kaķis, kurš izdomāja dzīvesveidu Mazā Mikiņa sapņi ir tik saldi, ka piepildās. Mikiņš kā īsts karaliskā galma “sēņu vīrs”apņēmies izmēģināt visu ziedoto segu, dvieļu un auduma gabalu faktūru pielietojamību.
Listade för 2 månader sedan
