Adoptera Piccola guida all’
Korsad ras · Okänd
Projektet "Vargen i Alperna" (The Wolf on the Alps) under det europeiska LIFE WOLFALPS-programmet arbetar för den långsiktiga bevarandet av alpvargpopulationen, som långsamt och naturligt återtar de områden där den drivits ut för hundra år sedan. För att vargen ska ha en framtid i Alperna är det nödvändigt att lära sig igen att leva tillsammans med denna art: att främja mättnader för att förebygga attacker mot boskap, bekämpa olagliga dödande och uppmuntra bättre kunskap och större tolerans mot vargen är de huvudsakliga åtgärderna som LIFE WOLFALPS-projektet utvecklar för att bidra betydligt till detta långa arbete. Det finns inga snabbvägar: bevarandet går via samlevnad. bland förebyggande åtgärder finns också användningen av vaktbundna hundar, som har visat sig effektiva vid betydande minskning av antalet attacker och offer, vilket gör dem hållbara både för enskilda jordbrukare och offentliga myndigheter som ersätter skador orsakade av predation. bland informationstjänster har LIFE WOLFALPS-projektet även publicerat en liten guide för turister som kan möta vaktbundna hundar (foto, källa: Gognablog). Vad är en vaktbundna hund En vaktbundna hund är ett stort djur som föds, uppfostras och lever konstant med boskap: dess uppgift är att skydda dem från potentiella rovdjur. Raser som ofta hittas på våra berg är Maremma-Abruzzese Shepherd och Pyrenean Mountain Dog, stora vita hundar (ibland med mörka prickar) som väger cirka 35-50 kg, vilka ibland kan vara svåra att skilja åt när de är bland flocken. I skillnad från hönsträdande hundar, som alltid följer herden och hjälper honom att samlar boskapen och lyder hans order, arbetar vaktbundna hundar med en viss grad av autonomi: de måste kunna avgöra själva och snabbt hur de ska agera vid hot mot boskapen, men detta innebär naturligtvis inte att de får lämnas fria utan kontroll från en person. Herden är alltid ansvarig för hundarnas beteende! Vaktbundna hundar är en av de mest effektiva verktygen för att minska predation och samtidigt är de en säkerhet för jordbrukaren själv, som – som vi kommer ihåg – spenderar många timmar varje dag ensam i bergen. Att inte använda vaktbundna hundar kan sätta boskapen i hög risk för predation och göra arbetet för herden mycket svårt. Med försvinnandet av rovdjur i alpområdet har användningen av dessa hundar minskat och idag lär sig jordbrukare igen hur man "tränar" och hanterar dem så att de fungerar korrekt och särskilt inte själva blir ett problem. Verkligen reagerar vaktbundna hundar på alla element som representerar ett hot mot boskapen, inklusive turister som inte beter sig rätt. Tyvärr kan vissa hundar som inte är korrekt tränade visa aggressivt beteende mot människor: en balanserad hund och en informerad turist kan istället mötas i bergen utan incidenter. Hur bör jag bete mig om jag möter en vaktbundna hund i bergen? Vaktbundna hundar är (eller bör vara) alltid med boskapen de behöver skydda och i alla fall under noggrann övervakning av herden, förutom när de är inlåsta i elstängsel. Deras närvaro på alpskogar visas ofta av tecken. Vid stora flockar eller grupper kan det hända att herden är långt ifrån hunden och inte är redo att ingripa omedelbart om hunden reagerar på en extern stimulus, till exempel när en främling närmar sig. Därför är det bättre att veta några förbehåll angående beteendet att äga vid närvaro av boskap skyddad av dessa hundar: • Du bör aldrig korsa flocken genom att gå mellan djuren (vilket skulle få dem att springa i alla riktningar), utan du bör alltid gå runt den. Det är sannolikt att hunden kommer att komma närmare och kan även sno ”inväntaren”. Mycket ofta kommer hunden att följa dig längs stigen tills den anser att det inte längre finns något fara för djuren. Om boskapen inte störs, kommer hundarna att bli lugnare. • Du får aldrig skrika, göra plötsliga rörelser med händerna eller stavar, eller kasta stenar mot hundarna eller boskapen. • Om hunden närmar sig, stanna och undvik att titta direkt in i hundens ögon (ett tecken på utmaning). För att ta dig bort, backa försiktigt utan att vända ryggen mot hunden och se nedåt. • Om du är på cykel, är det bäst att stiga av cykeln och gå den tills du är borta från boskapen. • Om det finns barn, håll dem nära eller picka upp dem. • Om du har en hund, håll den på en snodd och undvik att plocka upp den. • Om hunden fortfarande visar aggressivt beteende trots allt, rapportera det till kommunen så att ägaren kan agera därefter och försöka tydligt korrigera dess beteende. Till dessa regler tillåter vi oss att lägga till två mer: inte klappa eller mata hundar som kanske verkar mer sociala; ignorerar hundar som följer dig: de kommer att återgå till flocken själva när du har tagit dig bort.
Läs original (it)
Il progetto europeo LIFE WOLFALPS “Il lupo sulle Alpi” lavora per la conservazione a lungo termine della popolazione alpina di lupo, che lentamente e in modo naturale sta riconquistando gli spazi da cui era stata cacciata un secolo fa. Affinché il lupo abbia un futuro sulle Alpi è necessario imparare nuovamente a convivere con questa specie: promuovere l’adozione di misure di prevenzione degli attacchi ai domestici, contrastare le uccisioni illegali, incoraggiare una migliore conoscenza e una maggiore tolleranza nei confronti del lupo sono le principali azioni che il progetto LIFE WOLFALPS sviluppa per contribuire in modo determinante a questo lungo processo. Non ci sono scorciatoie: la conservazione passa attraverso la convivenza. Tra i sistemi di prevenzione c'è anche l’utilizzo dei cani da protezione, che più volte si sono dimostrati efficaci nel ridurre in maniera significativa il numero di attacchi e di vittime, rendendole quindi sostenibili sia per i singoli allevatori e sia per le amministrazioni pubbliche che risarciscono i danni da predazione. Tra i materiali informativi il progetto LIFE WOLFALPS ha pubblicato anche una piccola guida per gli escursionisti che dovessero imbattersi nei cani da protezione (foto, fonte: Gognablog). Chi è il cane da protezione Il cane da protezione è un animale di grossa taglia che nasce, cresce e vive costantemente con il bestiame: il suo compito è proteggerlo dai potenziali predatori. Le razze che si trovano più frequentemente sulle nostre montagne sono il Pastore Maremmano-Abruzzese e il Cane da Montagna dei Pirenei, grossi cani bianchi (talvolta con il mantello a chiazze scure) di circa 35-50 chilogrammi di peso che, a volte, sono difficili da distinguere se si trovano in mezzo al gregge. A differenza dei cani da pastore, che accompagnano costantemente il pastore aiutandolo a radunare il bestiame e obbedendo ai suoi ordini, i cani da protezione lavorano con un certo margine di autonomia: devono poter essere in grado di decidere da soli e tempestivamente come agire nei confronti di una minaccia al bestiame ma, ovviamente, ciò non significa che possono essere lasciati liberi senza il controllo di una persona. Il pastore è sempre responsabile del comportamento dei suoi cani! I cani da protezione rappresentano uno degli strumenti più efficaci per la riduzione delle predazioni e, nello stesso tempo, sono una sicurezza per l’allevatore stesso, che – ricordiamocelo – passa molte ore tutti i giorni da solo in montagna. Non utilizzare i cani da protezione potrebbe portare il bestiame a un alto rischio di predazione, rendendo molto difficoltoso il lavoro per il pastore. Con la scomparsa dei predatori sull’arco alpino l’utilizzo di questi cani è venuto meno e oggi gli allevatori stanno nuovamente imparando come “addestrarli” e gestirli affinché lavorino correttamente e, soprattutto, non diventino a loro volta fonte di problemi. I cani da protezione, infatti, reagiscono verso qualsiasi elemento che rappresenti una minaccia per il bestiame, escursionisti che non tengono comportamenti corretti inclusi. Capita purtroppo che alcuni cani non correttamente addestrati manifestino comportamenti aggressivi anche verso le persone: un cane equilibrato e un escursionista informato possono invece incontrarsi in montagna senza incidenti. Come mi comporto se incontro un cane da protezione in montagna? I cani da protezione sono (o dovrebbero essere) sempre insieme al bestiame che devono proteggere e, comunque, sotto l’attenta custodia del pastore, a meno che non siano rinchiusi nelle recinzioni elettrificate. Spesso la loro presenza in alpeggio è annunciata da appositi cartelli informativi. Nel caso di greggi o mandrie di grosse dimensioni può succedere che il pastore si trovi distante rispetto al cane e non sia pronto a intervenire immediatamente nel caso in cui il cane reagisca a uno stimolo esterno, come l’avvicinarsi di un estraneo. Per questo motivo è meglio conoscere alcuni accorgimenti rispetto al comportamento da tenere in presenza di bestiame custodito da questi cani: • Non bisogna mai attraversare il gregge passando tra gli animali (che correrebbero spaventati da tutte le parti), ma bisogna sempre aggirarlo. È probabile che il cane si avvicini abbaiando e che eventualmente possa anche annusare “l’intruso”. Molto spesso il cane lo accompagnerà lungo il tragitto, fino a quando reputerà che non ci sia più pericolo per gli animali. Se il bestiame non viene disturbato anche i cani resteranno più tranquilli. • Non bisogna gridare, né fare movimenti bruschi con braccia o bastoni e, tantomeno, lanciare sassi verso i cani o verso il bestiame. • Nel caso in cui il cane si avvicini, bisogna fermarsi ed evitare di guardare il cane diritto negli occhi (segno di sfida). Per allontanarsi, indietreggiare piano senza voltare le spalle al cane e guardando verso il basso. • Se sei in bicicletta, conviene scendere dal mezzo e accompagnalo a mano fino ad allontanarsi dal bestiame. • Se ci sono dei bambini, è necessario tenerli vicino a sé o prenderli in braccio. • Se si ha un cane, va tenuto al guinzaglio, evitarando di prenderlo in braccio. • Se, nonostante tutto, il cane mantenesse un comportamento aggressivo, va segnalato al Comune in modo che il proprietario possa agire di conseguenza e cercare fermamente di correggerne il comportamento. A queste regole, ci permettiamo di aggiungerne altre due: non accarezzare né dar da mangiare ai cani che magari sembrano più socievoli; ignorare i cani che dovessero seguirci: torneranno da soli al gregge appena ci saremo allontanati.
Listade för 3 månader sedan
