Adoptera Zipo
Korsad ras · Okänd
Hej, mitt namn är Zipo. Jag är ny här. De bad mig introducera mig för alla och berätta min historia så att ni kan lära er känna mig. Jag börjar med att säga att jag är ett och ett halvt år gammal och att jag inte hette Zipo innan. Detta är mitt nya namn eftersom jag nu har en ny livsform. Jag hade en familj för inte så länge sedan. Jag vet inte om det var bättre eller sämre än andra, men det var min familj och jag älskade dem. Jag hade en hundvän, några föräldrar och till och med en morfar. Mina föräldrar skällde ofta på mig och sa att jag inte var väluppförd, att jag var irriterande... Jag tillbrakte mycket tid i en bakgård där jag inte kunde springa eller hoppa. Allt jag ville var att spela och visa att jag kunde vara en god pojke. Ingen lärde mig hur man spelar eller hur man beter sig, så jag gjorde vad jag trodde var rätt. Allt jag fick var fler skällsord, reprimender och mina föräldrars ilska. Det gjorde mig osäker, rädd och misstroiskänslig, och det blev bara värre. Sedan kom barnet. Mina föräldrar hade mindre tid för mig, och jag kände mig ensam som aldrig förr. Jag var arg på världen, och världen var arg på mig. Allt jag ville var att bli älskad, men jag fick det inte. En dag tog de alla mina leksaker, satte dem i bilens bagageutrymme och tog med mig. De lämnade mig på djurhemmet, stängde dörren och tittade inte tillbaka. Det var väldigt smärtsamt. De hade lämnat mig. Jag var rädd. Sörgmodig. Och omgiven av okända hundar och människor. Jag lämnade inte min bur och visade tänderna till vem som helst som kom nära. Så småningom började jag lita på personerna på djurhemmet. De kallas frivilliga. Jag gjorde också några fjädervänskaper. Här skäller de inte alltid på mig eller blir ilska. Jag går promenad och de ger mig rörsaf. Tack för att ni lyssnade på min historia, och jag hoppas att de visestumman ska ge mig en familj som inte skäller på mig och älskar mig mycket, mycket. Ring, fråga, adoptera:
Läs original (es)
Hola me llamo Zipo. Soy nuevo aquí. Me han pedido que me presente ante todos ustedes y cuente mi historia para que todos puedan conocerme. Bueno empezaré por decir que tengo año y medio y que antes no me llamaba Zipo. Este es mi nuevo nombre porque ahora tengo una nueva vida. Yo tuve una familia hasta hace bien poco. No sé si mejor o peor que otras pero era mi familia y yo los amaba. Tenía una compañera peluda, unos papás y hasta una abuela. Mis papás me regañaban mucho, decían que no me portaba bien, que molestaba… Me pasaba mucho tiempo en un patio donde no podía correr ni saltar. Yo, lo único que quería era jugar y demostrar que podía ser un buen chico. Nadie me enseñó a jugar ni como me debía comportar así que, yo hacía lo que creía era correcto. Lo único que conseguía eran más reproches, regañinas y enfados de mis papás. Eso hizo que tuviese inseguridad, miedo y desconfianza y eso sólo agravó la situación. Luego llegó el bebé. Mis papás tenían menos tiempo para mi, me sentí solo como nunca antes, me enfadé con el mundo y el mundo conmigo. Lo único que quería es que me quisiesen pero no lo conseguí. Un día, cogieron todos mis juguetes, los metieron en el maletero del coche y a mi con ellos. Me dejaron en el refugio, cerraron la puerta y no miraron atrás. Fue muy doloroso. Me habían abandonado. Estaba asustado. Triste. Y rodeado de perros y personas desconocidas. No salía de mi caseta y enseñaba dientes a todo aquel que se me acercara. Poco a poco fui cogiendo confianza con los humanos del refugio. Les llaman voluntarios. También hice algún amigo peludo. Aquí no me regañan ni están siempre enfadados conmigo, Salgo a pasear y ¡ME DAN SALCHICHÓN! Gracias por oír mi historia y ojalá los Reyes Magos me traigan una familia que no me regañe y me quiera mucho, mucho. Llama, pregunta, adopta:
Listade för 2 månader sedan
