Adoptera ANECZKA
Korsad ras · Han · Vuxen · 4 år
Födelseår: 2022 ANECZKA kom till oss tack vare polisen. Hon hittades på gatan i ett tragiskt tillstånd – rörelselös, skrämdd och skadad. Allt tydde på att hon hade blivit körd över och lämnats ensam. Diagnosen var förkrossande: brytning av bäckenet, brytning av svansen och allvarliga skador på blåsan. Närtrycket var så starkt att ANECZKA fortfarande inte kan urinera själv och måste manuellt tömmas. Varje dag var en kamp för hennes bekvämhet, för den minsta förbättringen, för hoppet om att en dag ska kunna leva utan smärta. De första dagarna rörde hon sig nästan inte. Hon låg stilla, som om hon förlorat kraften att kämpa. Och ändå började hon från vecka till vecka försiktigt bli livlig igen. Idag kan hon röra sig själv, även om hon fortfarande är mycket osäker. Hennes bäcken behöver fortfarande tid att fullt ut återhämta sig. Varje steg kostar henne stora ansträngningar. Det mest rörande är att trots all den lidande hon upplevt från människor och öde har ANECZKA inte förlorat sin förtroende. Hon är extremt mjuk och längtar efter närhet. Sträck bara ut handen, och hon trycker genast in den och börjar gnälla tyst, som om hon ville säga att hon fortfarande tror på godheten. ANECZKA behöver verkligen ett lugnt, älskande hem. Ett där hon aldrig mer ska uppleva smärta, fruktan eller ensamhet.
Läs original (pl)
Rok urodzenia: 2022 Aneczka trafiła do nas dzięki Straży Miejskiej. Została znaleziona przy drodze w tragicznym stanie — nieruchoma, przerażona i obolała. Wszystko wskazywało na to, że została potrącona przez samochód i pozostawiona sama sobie. Diagnoza była druzgocąca: połamana miednica, złamany ogon i poważnie uszkodzony pęcherz. Uderzenie było tak silne, że Aneczka do dziś nie potrafi samodzielnie oddawać moczu i musi być manualnie odsikiwana. Każdy dzień był walką o jej komfort, o najmniejszą poprawę, o nadzieję, że jeszcze kiedyś będzie mogła żyć bez bólu. Przez pierwsze dni niemal się nie ruszała. Leżała cicho, jakby straciła już siłę, by walczyć. A jednak z tygodnia na tydzień zaczęła powoli wracać do życia. Dziś porusza się już samodzielnie, choć nadal bardzo chwiejnie. Jej miednica wciąż potrzebuje czasu, by całkowicie się zrosnąć. Każdy krok kosztuje ją ogromny wysiłek. Najbardziej porusza jednak to, że mimo całego cierpienia, którego doświadczyła z rąk człowieka i losu, Aneczka nie straciła zaufania. Jest niezwykle łagodna i spragniona bliskości. Wystarczy wyciągnąć rękę, a ona od razu wtula się w dłoń i zaczyna cicho mruczeć, jakby chciała powiedzieć, że nadal wierzy w dobro. Aneczka bardzo potrzebuje spokojnego, pełnego miłości domu. Takiego, w którym już nigdy nie zazna bólu, strachu i samotności.
Listade för 5 månader sedan
