Adoptera Det giver mening at være frivillig i Kattens Værn
Korsad ras · Han
Peter Lauridsen har varit frivillig på Kattens Værn i Brøndby i tre år. Varje måndag kl 08:00 kommer man, kollar dagens schema som är upphängt i varje rum och laddar sedan sin rengöringsvagn och börjar arbeta. Här ska katttoaletter tömmas, handdukar byts ut och burar rengörs. Städning med dammstädare och moppning av golv är också en del av rutinen och trasiga eller skadade leksaker ersätts. Började som kattrengörare Det var en grann som lockade honom hit – det var 2018. Man var också frivillig. "Jag började som kattrengörare några timmar en gång i veckan. Det innebär att ta hand om katterna – särskilt de som visar mest ångest och är mest reserverade. Det är otroligt belöntande när du får deras förtroende", säger Peter. En dag uppstod personalbrist på grund av sjukdom och Peter erbjöd sig att hjälpa. Det kändes så bra att man förändrade status till frivillig. Det var mitt i kattungssäsongen, då internet är helt upptaget. Det finns fortfarande tid att ta hand om katterna, men det sker ofta samtidigt med enas arbete. I en situation där djurhemmet är fullt – och det är mer att göra – finns det sällan rätt tid. Peter älskar alla djur, men "jag är väldigt nöjd med katter", betonar man: "De är känsliga och närvarande. Antingen accepterar de dig eller inte. Och du går inte på promenad med en katt som med en hund; det passar inte riktigt min hälsa", säger Peter. Man är en tidig pensionär och lider av en funktionshindrande ryggskada. När glädjen återupplivades Som barn hade man en katt. I vuxen ålder fick man en katt igen när granneens katt flyttade in. Grannen arbetar nu inom en annan djurskyddsorganisation och bidrar genom att ta emot ungar i vaktmästarboende. Aske kunde inte riktigt hantera det. Peters flickvän tänkte att de skulle prova om Aske skulle bo hos dem. Man gjorde det. "Och sedan återupptäcktes glädjen med katter", säger Peter. Ja, ibland känner man att man vill ta några av katterna hem, och i princip kan man ha upp till tre katter där Peter bor. Men som antyddes är det inte något Aske värderar mycket. Lära sig på plats Man lär sig på plats som frivillig, och skiftet varar fyra timmar. Om man är intresserad kan man också kallas in vid akuta behov. Och man arbetar inte ensam, utan stöds av ett anställt personal. Det kräver inte många kompetenser, men man måste ha fått en tetanusvaccin: Kattbitar kan vara farliga. Peter kan definitivt rekommendera att bli frivillig: Om man är kattvänlig – och kanske inte själv kan ha en katt – och vill hjälpa till att göra skillnad för katterna (och personalen) – då har det stor mening att vara frivillig.
Läs original (da)
Peter Lauridsen har gennem de seneste tre år været frivillig hos Kattens Værn i Brøndby. Hver mandag kl. 08.00 når han møder, checker han dagsplanen, der er hængt op i hver af stuerne, og så pakker han ellers sin rengøringsvogn og går i gang. Her skal tømmes kattebakker, skiftes håndklæder og gøres rent i burene, her skal støvsuges og vaskes gulv, og slidt eller defekt legetøj bliver skiftet ud. Startede som kattenusser Det var i sin tid Peters nabo, der lokkede ham herud – det var i 2018. Hun var selv frivillig. »Jeg startede som kattenusser i nogle timer en gang om ugen. Det indebærer, at man tager sig af kattene – især dem, der udviser størst utryghed, og som er mest tilbageholdne. Det er utroligt givende, når man vinder deres tillid,« fortæller Peter. En dag manglede her personale på grund af sygdom, og Peter tilbød at hjælpe med. Det bekom ham så vel, at han ændrede status til frivillig. Det var midt i killingesæsonen, hvor der er absolut travlest på internaterne. Der er stadig tid til at nusse om kattene, men det sker som oftest samtidig med, han arbejder. I en situation med et fyldt internat – og desto mere at gøre – er der dog sjældent rigtig tid. Peter holder meget af alle dyr, men »men jeg er meget glad for katte,« understreger han: »De er kælne og nærværende. Enten accepterer de én, eller også gør de ikke. Og så skal man ikke gå tur med en kat som med en hund; det er mit helbred ikke rigtig til,« fortæller Peter. Han er førtidspensionist og døjer med en invaliderende rygskade. Da glæden blev genvakt Som barn havde han kat. I voksenlivet fik han først kat igen, da naboens kat flyttede ind. Naboen arbejdede nu i en anden dyreværnsorganisation og bidrog blandt andet med at tage killinger i pleje. Det kunne Aske ikke rigtig med. Peters kæreste syntes, de skulle forsøge, om Aske ville bo hos dem. Det ville han. »Og så blev glæden ved katte jo genvakt,« fastslår Peter. Jo, man får ind imellem lyst til at tage nogle af kattene med hjem, og principielt må man have op til tre katte dér, hvor Peter bor. Men som antydet er det ikke noget, Aske ville sætte stor pris på. Læres op Man læres op som frivillig, og vagterne strækker sig over fire timer. Er man interesseret, kan man også tilkaldes, hvis der opstår et pludseligt behov. Og man arbejder ikke alene, men suppleres af en medarbejder. Her kræves ikke voldsomt mange kvalifikationer, men man skal have fået en stivkrampevaccination: Kattebid kan være farlige. Peter kan godt anbefale at blive frivillig: Er man katteglad – og måske ikke selv kan have kat – og vil man være med til at gøre en forskel for kattene (og for medarbejderne) – så giver det i høj grad mening at være frivillig.
Listade för 2 månader sedan
