Adoptera Lucy
Korsad ras · Hon · Vuxen · 7 år
Hej, jag heter Lucy, en blandad ras border collie. Jag bodde med mina adoptivföräldrar i lång tid och saker gick faktiskt ganska bra. ... Till dess att de beslöt att skilja sig. Från det ögonblicket började jag förlora balansen och saker blev allt svårare för mig. Jag började skydda min hem och särskilt min fru starkt. Besökare kunde inte längre bara komma in, och jag hade mycket problem med den yngre, mer aktiva sonen i huset. Min adoptivförälder visste inte längre hur han skulle hantera mig. Även promenader utanför var mycket stressiga för mig; jag reagerade på leken och blev lätt överexciterad. Därför att av mitt pass, lärde jag mig inte under min viktiga socialiseringsperiod hur man hanterar alla dessa situationer, vilket gjorde det ännu svårare för mig. Min kära människa ringde till hjälp från vår skyddshund. De kom och tittade upp mig i mitt hem, vilket var väldigt svårt för mig. De såg också att det inte var säkert för någon om jag stannade där. Lyckligtvis lyckades de hitta en plats för mig, så nu får jag lugn och ledning som jag behöver. Jag hittar fortfarande främlingar lite svåra ibland. Jag föredrar att hålla avstånd så jag kan observera lugnt. Men när jag lär känna dig och förlitar mig på dig kommer jag till dig själv och jag är en stor krambit. Jag gör det väldigt bra i gruppen med de andra hundarna, och jag verkligen njuter av frivilliga och praktikanter; de tillhör nu verkligen mitt liv.
Läs original (nl)
Hoi, ik ben Lucy, een kruising border-collie. Ik heb lange tijd bij mijn adoptanten gewoond en dat ging eigenlijk heel goed. ... Totdat zij gingen scheiden. Vanaf dat moment raakte ik uit balans en ging het steeds moeilijker met mij. Ik begon mijn huis en vooral mijn bazin sterk te beschermen. Bezoekers konden niet meer zomaar binnenkomen en ik had veel moeite met het jongere drukke zoontje in huis. Mijn adoptant wist zich geen raad meer. Ook buiten wandelen vond ik erg spannend; ik was reactief aan de lijn en snel overprikkeld. Door mijn verleden heb ik in mijn belangrijke socialisatieperiode niet geleerd hoe ik met al deze situaties om moet gaan en dat maakte het voor mij extra lastig. Mijn lieve mens heeft toen een noodoproep gedaan bij Het Huis van de Dieren. Zij zijn eerst bij mij thuis komen kijken. Dat vond ik heel moeilijk en ook zij zagen dat het voor iedereen niet veilig was als ik daar zou blijven. Gelukkig hebben zij gezorgd dat er een plekje voor mij vrijkwam, zodat ik nu de rust en begeleiding krijg die ik nodig heb. Vreemden vind ik soms nog steeds lastig. Ik blijf dan liever op afstand zodat ik rustig kan observeren. Maar als ik je eenmaal ken en vertrouw kom ik vanzelf naar je toe en ben ik een echte knuffelkont. In de groep doe ik het heel goed met de andere honden en de vrijwilligers en stagiaires zie ik graag, zij horen inmiddels echt bij mijn leven.
Listade för 3 månader sedan
