Adoptera PŘÍPAD KOČIČKY TUTU
Korsad ras · Hon · Kätting · Ålder okänd
Efter en lång tid återvänder vi till det sorgliga och tyvärr fortfarande obefintliga fallet med den försvunna och lyckligt hittade katten Tutu från 27 juli 2022. Hej, jag är Tutu och detta är mitt historie. Allt min lidande började på gatan. Vissa dåliga människor kastade bort mig. Jag var rädd, sjuk och med tom mage. Men jag hade tur eftersom goda damer från Hoštecké kočky-skyddsstationen hittade mig, gav mig mat, hjälpte mig återhämta mig och började söka efter ett nytt hem till mig. En dag tog min mamsell mig. Jag levde med en kalv och allt verkade bra. Men det var inte så och jag blev sjuk igen. På kvällen såg jag bra ut, men på morgon hittade de mig med en stor kyla, ögon fulla av pus och en svullen mage. Min mamsell tog mig omedelbart till djurjouren. Diagnosen var nästan en dödsdom för mig. De upptäckte att jag hade FIP. De ville sätta mig tolv direkt, sägande att jag inte kunde kuras och att jag bara skulle leda. Men min mamsell lämnade mig inte där. Hon tog mig hem och började söka efter sätt att hjälpa mig. Till slut hittades en medicin, och vi gick omedelbart till en god kvinna som visade min mamsell allt som behövdes. Efter några dagar började medicinen verka. Jag kändes bättre och jag ät även fint, spelade och klämde mig. Men detta var bara ett par dagar igen. Då förvärrades min tillstånd igen. Jag hade feber och måste gå på drips. Men det visade sig vara påsk och inga läkare var tillgängliga. Lyckligtvis gjorde en veterinär kvinna tid och kom för att hospitalisera mig. Detta hände flera gånger under min behandling. De övervakade alltid mig, jag gick till den goda läkaren, och till slut, efter 90 dagars behandling, återhämtade jag mig. Den goda läkaren hyllade mig och sa att jag var en kämpare och att det såg ut som om jag skulle bli bra. Tyvärr kunde inte min mamsell ta mig till kastrering vid den tiden. Jag fick FIP när jag var för liten för att få det, och efter behandling var det igen omöjligt, så att sjukdomen inte skulle komma tillbaka. Tyvärr, eftersom jag alltid var nyfiken, sprang jag mellan dörrarna under omflyttning och försvann. När jag bodde hos min mamsell gick jag inte ut, och därför gick min utforskning av omgivning inte så bra. Jag gick in i trädgården hos en gammal fröken som inte var mentalt i gott skick alls. Eftersom jag var kärleksfull gick jag till henne för en pats och något gott, och hon fångade mig och tog mig hem. Hon satte mig i en låda och lämnade mig där. Jag kunde inte ens sitta eller springa runt. Så jag låg bara i smutsen, lärorna bet i min päls, allt var mörkt och det fanns en orimlig lukt. Hon hållde mig där tillsammans med andra katter.
Läs original (cs)
Po delší době se vracíme k smutnému a bohužel zatím nedořešenému případu ztracené a naštěstí nalezené kočičky Tutu z 27.7.2022. Ahoj, já jsem Tutu a tohle je můj příběh. Všechno mé trápení začalo na ulici. Vyhodili mě nějací zlí lidé. Byla jsem vyděšená, nemocná a s hladovým bříškem. Měla jsem ale štěstí, protože mě našly hodné paní z útulku Hoštecké kočky a nakrmily mě, pomohly mi se vyléčit a začaly mi hledat nový domov. Jednoho dne si mě vzala moje lidská maminka. Bydlela jsem s jedním kocourkem a vše se zdálo, že bude v pořádku. Jenže to tak nebylo a opět jsem onemocněla. Večer jsem ještě vypadala v pořádku, ale ráno mě našli s obrovskou rýmou, s očičkama plnýma hnisu a nafouklým bříškem. Maminka mě hned vzala na veterinu. Diagnóza pro mě byla málem rozsudkem smrti. Zjistili, že mám FIP. Chtěli mě hned uspat, že prý už se nemůžu vyléčit a že bych jen trpěla. Jenže moje maminka mě tam nenechala. Vzala si mě domů a začala hledat, jak mi pomoci. Nakonec se lék našel a ihned jsme jeli k jedné hodné paní, která mamince ukázala vše potřebné. Po pár dnech začaly léky působit. Udělalo se mi lépe a už jsem i hezky jedla, hrála si, mazlila se. Jenže to vydrželo zase jen pár dní. Pak se mi opět přitížilo. Měla jsem horečku a musela jsem na kapačky. Jenže byly zrovna Velikonoce a nikdo z doktorů neordinoval. Naštěstí se jedna paní veterinářka uvolila a přijela, aby mě hospitalizovala. Takhle to během mé léčby proběhlo ještě několikrát. Pořád mě hlídali, jezdila jsem k paní doktorce a nakonec, po 90 dnech léčby jsem se uzdravila. Paní doktorka mě chválila, že jsem bojovnice a že to vypadá, že už budu v pořádku. Bohužel mě tou dobou maminka nemohla vzít na kastraci. FIP jsem dostala, když jsem byla ještě moc maličká na to, abych jí podstoupila a po léčbě to opět nešlo, aby se mi nemoc nevrátila. Bohužel, jak jsem byla vždycky zvídavá kočička, tak jsem při stěhování proběhla mezi dveřmi a ztratila jsem se. Když jsem bydlela u maminky, tak jsem ven nechodila a proto můj průzkum okolí nedopadl moc dobře. Zatoulala jsem se na zahradu jedné staré paní, která ale nebyla psychicky vůbec v pořádku. Protože jsem mazlivá kočička, tak jsem za ní přišla pro pohlazení a něco dobrého a ona mě chytila a vzala k sobě domů. Zavřela mě do krabice a tam mě nechala. Nemohla jsem si ani sednout, ani se proběhnout. Tak jsem jen ležela ve špíně, kousaly mě blechy do kožíšku, všude byla tma a neuvěřitelný zápach. Takhle mě tam držela spolu ještě s dalšími kočičkami.
Listade för 2 månader sedan
