Adoptera Dagas
Korsad ras · Han · Vuxen · 6 år
Den enda nackdelen med mig är att jag är lite nervös. Du skulle inte tro det annars. Jag är en fin hund, alla säger gott om mig och jag är vänlig, men ibland blir jag nervös i vissa situationer. Andra tycker det är ingenting, men jag vet anledningen. Till exempel ett gråtande barn. Hur kan man inte bli upprörd? Varför gråter han? Eller en cyklist som passerar. Inte alla. Endast vissa. De första tre stör mig inte, men den fjärde! Vem gav honom rätten att cykla? Sådana saker påverkar min humör en liten stund. Eller till exempel när vi går i staden och en kvinna kommer mot oss. Leende från öra till öra, så glad! Vad har hon kommit upp med? Vet inte hon lokal sed? Oavsett hur bra du lever, du kan inte visa upp dig. Men hon går vidare leende. Hur kan jag inte reagera? Jag tajar lite. Du ska veta att du inte ska göra så. Men det roligaste är att jag blir upprörd, och alla ler åt mig och pratar med mig. Ingen tror på mig när jag är allvarlig. Och du vet varför de inte tror? För alla andra gånger är jag leende från öra till öra. I princip är jag en nöjd hund, en glädjefylld. Det är bra att leva, det är bra att promenera, det är bra att krama sig intill en älskad person, det är bra att ha sådana människor. Men dessa nervar... Igår tänkte Nosis kanske mina nervar inte kommer från en god erfarenhet. Jag har alla dessa skärsår, jag ser allt med ett öga – det verkar som att jag hade något smärtfullt händelse en gång, och nu har jag inte 100 % förtroende för allt. Nej! En mycket viktig "men" – jag är mycket tränbar. Nån som arbetar med mig kan hjälpa mig kontrollera dessa nervar. Till exempel att gå in i staden, det finns så många saker som kan irritera: så många gråtande barn, så många dåliga förare, så många människor (även i Klaipėda under sommaren), men vi går i staden och jag blir bara upprörd några gånger över små saker. Vi passerar en cruisefartygsgrupp, de pratar med mig på ett okänt språk, men allt är bra för mig, inga nervar. Men jag är inte en stadshund. För en ägare som gillar utmaningar och vill arbeta med sin hund, ja, jag skulle vara en bra val att bo i stadsvillkor. Men för någon som inte vill ha dessa utmaningar, som vill ta sin hund överallt utan att tänka, utan att frukta att något kanske inte gillar honom någonstans, skulle jag vara för mycket. Därför skulle ett lugnare miljö vara ett bättre val för mig. Men inte låg i en hundplats hela mitt liv. Bara från oföränderliga lukt och snott runt, skulle nervar till slut få någon, även Hal. För kort, jag söker en person som gillar att spendera tid där det är stilla, och som verkligen behöver kärlek från en hundkompanjon.
Läs original (lt)
Vienintelis mano menkas trūkūmėlis yra tas, kad esu toks biški nervininkas. Ko šiaip nepasakytum. Esu fainas bičas, visi tik geru žodžiu mini, ir prie bajerio toks, o va būna imu ir susinervinu lygioj vietoj. Čia kitiems atrodo, kad lygioj, o aš tai žinau, kad priežastis yra. Pavyzdžiui, koks klykiantis vaikas. Kaip nesuerzins toks? Kam klykt? Arba pro šalį pralėkęs dviratininkas. Ne visi. Tik kai kurie. Pirmi trys nesuerzina, bet tas ketvirtas!.. Kas jam dviračio teises davė? Va tokie ir sugadina nuotaiką visai… minutei. Arba va, einam mieste, priešais pareina moteris. Išsišiepusi iki ausų, visa tokia laiminga! Ką ji čia sau sugalvojo? Nežino gal vietinių tradicijų? Kad ir kaip gerai gyventum, negali išsiduoti. O ji eina ir šypsosi. Ir kaip man nereaguot? Sureaguoju! Pabambu biški. Turi žinot, kad nereikia taip. O juokingiausia, kad aš nervojuos, o visi man šypsosi ir šnekina. Niekas netiki, kad aš rimtai! O žinot, kodėl netiki? Nes visu kitu laiku varinėju išsišiepęs iki ausų. Iš esmės esu patenkintas gyvenimu šuo, linksmutis. Man faina! Gyvent faina, varinėt faina, glaustytis prie mylimo žmogaus faina, turėt tokių žmonių faina. Tik va tie nervai… Panos vakar pagalvojo, gal ne iš geros patirties tie mano nervai palaužti. Atvariau visas randuotas, į visus žiūriu tik viena akimi - panašu, kad kažkada turėjau kokį skaudų nutikimą, ir dabar nebeturiu šimtaprocentinio pasitikėjimo viskuo. Beeeet! Labai svarbus “bet” - aš labai imlus mokymuisi. Su manim užsiimant galima padėti tuos nervukus suvaldyti. Pavyzdžiui, varom į miestą, ten gi kiek objektų, kurie gali sunervinti: kiek klykiančių vaikų, kiek prastų vairuotojų, kiek žmonių (vasarą net Klaipėdoj jų netrūksta), o mes varinėjam mieste ir aš tik kelis kartus suainervinu dėl smulkmenų. Prasilenkiam su minia iš kruizinio laivo, jie čiauška man nežinoma kalba, o man viskas gerai, jokių nervų. Bet miesto šuo aš nesu. Šeimininkui, kuris mėgsta iššūkius ir nori dirbti su savo šuniu, taip, būčiau puikus pasirinkimas gyventi miesto sąlygom. Bet tam, kuris tokių iššūkių nenori, kuris nori nesukdamas galvos visur imti savo šunį, nebijodamas, kad jam kažkur kažkas nepatiks, aš būčiau per sunkus. Todėl man ramesnė aplinka būtų geresnis pasirinkimas. Bet ne tinginiavimas vienam kieme visą gyvenimą. Vien nuo nesikeičiančių arų šniukštinėjimo nervai galiausiai paimtų bet kam, net Halui. Tai žodžiu, ieškau žmogaus, kuris mėgsta laiką leisti ten, kur ramu, ir kuriam labai reikia mylinčio šuns draugijos. ____________________________________
Listade för 5 månader sedan
