Adoptera Lusia
Korsad ras · Hon
Hej, jag heter Lusia. En liten, känslig tabby med ett stort hjärta. Osedvanlig vid första intrycket, men inuti... en riktig krigare. När jag kom under vård av Ekostraż var jag i en tragisk situation. Min kropp gjorde ont, mitt sinne skälvde av rädsla och peritoniten gjorde varje dag till en kamp för överlevnad. Jag förlitade mig inte på någon. Jag doldes, gnällde, jag visste inte att människor kunde vilja hjälpa. Någon vände inte bort sitt ansikte när jag behövde hjälp. Någon sa: "Vi ska klara det, Lusia." Och vi gjorde det. Tillsammans gick vi igenom allt. Injektioner, piller, rädsla, smärta. Steg för steg, dag för dag, tills slutligen den stunden kom då jag för första gången istället för att springa iväg, lade mig intill en person. Och sedan förändrades allt. Jag förstod att varmen från en hand inte gör ont, utan lugnar. Att en röst kan vara lugn, inte hotande. Att hem... inte bara är fyra väggar, utan ett hjärta som slår bredvid dig. Idag är jag frisk! Jag har fått kastad och är mycket trött i den här kassen. Jag är cirka 1,5 år gammal, jag är väldigt liten, känslig, men ibland fortfarande skrämsk. Jag älskar andra katter, jag är mycket social och mjuk. Jag har negativa FIV/FeLV-test, jag är vaccinerad och märkt med mikrochip. Lusia bor i en omsorgshem och söker efter ett permanent hem.
Läs original (pl)
Cześć, jestem Lusia. Mała, drobna buraska z ogromnym sercem. Niepozorna z wyglądu, ale w środku… prawdziwa wojowniczka. Kiedy trafiłam pod opiekę Ekostraży, byłam w tragicznym stanie. Ciało bolało, dusza drżała ze strachu, a zapalenie otrzewnej sprawiało, że każdy dzień był walką o przetrwanie. Nie ufałam nikomu. Chowałam się, syczałam, nie wiedziałam, że człowiek może chcieć pomóc. Ktoś nie odwrócił wzroku, gdy byłam w potrzebie. Ktoś powiedział: „Damy radę, Lusia”. I daliśmy. Wspólnie przeszliśmy przez to wszystko. Zastrzyki, tabletki, strach, ból. Krok po kroku, dzień po dniu, aż w końcu przyszedł ten moment, gdy pierwszy raz zamiast uciekać, wtuliłam się w człowieka. I wtedy wszystko się zmieniło. Zrozumiałam, że ciepło dłoni nie boli, tylko koi. Że głos może być spokojny, a nie groźny. Że dom… to nie tylko cztery ściany, ale serce, które bije obok. Dziś jestem już zdrowa! Zostałam wysterylizowana i strasznie się nudzę w tej klatce. Mam około 1,5 roku, jestem drobniutka, subtelna, ale jeszcze czasem płochliwa. Uwielbiam inne koty, jestem bardzo towarzyska i łagodna. Mam testy FIV/FeLV ujemne, jestem zaszczepiona i zaczipowana. Lusia przebywa w domu tymczasowym i szuka domu stałego.
Listade för 2 månader sedan
