Adoptera Mobility dog, uno svago per migliorarsi
Korsad ras · Okänd · Äldre · 22 år
Några månader sedan diskuterades den mångfacetterade världen av hundsport, med fokus särskilt på tävling och psykofysisk förberedelse hos hundar. Dock finns det också aktiviteter som har mycket lite att göra med lopp och idrottsliga konfrontationer, riktade mot en kognitiv och rörelseupplevelse mer inbunden i det privata utrymmet mellan djuret och dess ägare. En sådan är säkert rörlighetshund, en icke-tävlingsorienterad disciplin som uppstod i Schweiz under 1990-talet, som innebär att möta en serie hinder som testar hundens motoriska och kognitiva förmåga samt relationen mellan hunden och sin ledare. Som många andra aktiviteter syftar rörlighetshund på att utveckla mentala färdigheter och stödja utbildningsprocessen genom kroppsrörelser och dess perceptioner, engagerade i att lösa olika "problem". Skillnaden mellan rörlighetshund och sportevenemang ligger just i bristen på idrottslig ande vid uppnåendet av de satta målen: spelet med rörlighetshund sker i huvudsak mellan hunden och dess ledare eller offentligt vid sammankomster och evenemang som inte inbegriper utmaningar. Rörlighetshund kom till Italien 2004, tack vare hundbetendesignaren Luca Spennacchio, som enligt hans egen berättelse på sin blogg tolkade disciplinen på ett kognitivt och zooantropologiskt sätt. Spennacchio tror faktiskt att denna aktivitet kan ge goda resultat när det gäller att förbättra mänskligt-hundrelationen, med valpar i växt- och utforskningsskedet av omgivningen samt även med alla hundar som hamnar i ett djurhem eller hundboende. Detta aspekt är bland de mest intressanta för de som arbetar nära traumatiserade och ofta "svåra" hundar i djurhem och boenden, eftersom rörlighetshund kan bli ett extra och värdefullt stöd för att förbättra psykisk och fysisk tillstånd hos befolkningen, öka villigheten att socialisera och samarbeta, samtidigt som chanserna att få en familj ökar. I detta syfte blir rörlighetshund till ett utbildningsverktyg, som kan stärka olika läggningar och färdigheter hos en hund, och om den utförs regelbundet och tålmodigt, kan den producera positiva resultat även hos rädda, agressiva, gamla och demotiverade hundar ofta sedda bakom stängslen i en kage. Det finns många resurser som rörlighetshund kan återupptäcka hos dem: fingerfärdighet, kommunikationsförmåga, självkontroll, balans, koncentration, självuppfattning... utan att glömma att målet som ingen rehabiliterande disciplin någonsin kan helt avvika från är att återställa det brutna förtroendet hos djurhemshundar till människor. Det är därför i vår Apaca avsiktar att installera en rörlighetshundkurs i en av utrymmena på djurhemmet: vem som helst som vill kan bidra till inköpet av utrustning genom att donera även en liten summa.
Läs original (it)
Alcuni mesi fa si è parlato del variegato mondo degli sport cinofili, ponendo l’accento soprattutto sull’agonismo e sulla preparazione psicofisica dei cani. Esistono però anche attività che poco hanno a che vedere con le gare e il confronto atletico, orientate a un’esperienza cognitiva e di movimento maggiormente racchiuse nello spazio privato fra l’animale e il suo proprietario. Una di queste è certamente la mobility dog, disciplina non competitiva nata in Svizzera negli anni ’90, che prevede di affrontare una serie di ostacoli che mettono alla prova le capacità motorie e cognitive del cane e la relazione fra quest’ultimo e il suo conduttore. Come molte altre attività, anche la mobility dog mira a sviluppare le abilità mentali e a sostenere il processo educativo attraverso il movimento del corpo e le sue percezioni, impegnati nella soluzione di diversi “problemi”. La differenza fra la mobility dog e gli incontri sportivi, però, è appunto la mancanza di spirito agonistico nel raggiungimento degli scopi prefissati: il gioco della mobility dog si svolge essenzialmente fra il cane e il suo conduttore oppure pubblicamente in raduni e manifestazioni che non prevedono sfide. La mobility dog è giunta in Italia nel 2004, grazie all’istruttore cinofilo Luca Spennacchio che, come racconta lui stesso nel suo blog, ha rivisto in chiave cognitiva e zooantropologica la disciplina. Spennacchio, infatti, ritiene che questa attività possa dare buoni frutti nel miglioramento del rapporto uomo- cane, con i cuccioli in fase di crescita e di esplorazione del mondo circostante e anche con tutti i cani finiti a vivere in un rifugio o in un canile. Questo aspetto è tra i più interessanti per chi opera a stretto contatto con i cani traumatizzati e spesso “difficili” dei rifugi e dei canili, in quanto la mobility dog può diventare un ulteriore e prezioso aiuto nel miglioramento psichico e fisico degli ospiti, aumentando la disposizione alla socialità e alla cooperazione e insieme anche le possibilità di trovare una famiglia. In questo senso, la mobility dog diventa uno strumento educativo, in grado di rafforzare diverse inclinazioni e attitudini di un cane e, se svolto con regolarità e pazienza, di dare risultati positivi anche in quei cani impauriti, aggressivi, anziani e demotivati che spesso si vedono dietro le sbarre di un box. Sono molte le risorse che la mobility dog può aiutare a riaccendere anche in loro: destrezza, capacità di comunicazione, autocontrollo, equilibrio, concentrazione, autopercezione… senza dimenticare che il traguardo cui nessuna disciplina riabilitativa può mai davvero rinunciare è restituire ai cani dei rifugi la fiducia spezzata negli esseri umani. Ecco perchè in primavera Apaca intende installare un percorso di mobility dog in una delle aree di sgambamento del rifugio: chi volesse può contribuire all'acquisto delle attrezzature donando anche una piccola somma .
Listade för 5 månader sedan
