Adoptera Il prezzo di vivere più a lungo
Korsad ras · Okänd · Vuxen · 8 år
Ett elixir för ett långt liv för hundar. Under det förra århundradet hade den amerikanska skrivaren Agnes Sligh Turnbull uttryckt beklagandet hos många människor att "hundars liv är för kort". Sedan har veterinär- och etologiska vetenskaper gjort exceptionellt framsteg och saker har förbättrats, men låg livslängd förbli fortfarande en "deras enda verkliga brist". Dock kan elixiret för ett långt liv ha ett namn: Igf-1, hormonet som en grupp från en amerikansk bioteknikföretag undersöker och experimentierar med för att fastställa sambandet mellan dess nivåer i blodet och hundars livslängd. Målet (uppenbarligen med ekonomisk värde) är att förlänga livet för stora och gigantiska hundar, som har livslängd på cirka 8 år, men också att öka livslängden för medelstora hundar som i genomsnitt lever i omkring 15 år. För små hundar däremot tar deras genetik hand om det redan, eftersom Igf-1-hormonet finns i låga nivåer, vilket gör att de når och till och med överträffar 20 år. Därför syftar forskningen till att skapa ett läkemedel som kan minska Igf-1-nivåerna både hos stora hundar och äldre hundar, och det amerikanska företaget förväntar sig att läkemedlet kommer att komma på marknaden år 2025. Igf-1 (eller somatomedin) är en kraftfull cellväxtfaktor och är en del av en grupp hormoner (peptider) som ligger i centrum för studier och debatter gällande deras effekt, ännu inte fullt klara, på mammalernas liv: för människor diskuteras det i samband med många organ sjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar (till exempel ALS), men också bara att ta en position för eller emot konsumtion av mjölk och mejeriprodukter, matvaror där insulinsomlig växtfaktor (IGF-1) ingår bland hormonerna som kan stödja åldrande eller orsaka cancer. Därför, i fallet med forskning kring förlängda livslängder hos hundar, är det troligt att bland de huvudsakliga problemen inte bara blir priset på detta läkemedel – en faktor som verkar vara den främsta hinderet i terapeutisk användning inom mänsklig medicin – utan också etiska och kulturella frågor som måste tas upp och lösas, såsom de som rör kostnad/fördelar för förlängd liv för hunden och inte bara för den enskilda människan. Just nu är det alltså enda saken att verkligen tänka på och reflektera över att ta ansvar för din hund (eller katt, eller fink eller kanin) för att förbättra kvaliteten på existensen som säkerställs av en genetik som dock kan kompromitteras av den kontext den lever i (mat, vård, fysisk och mental hälsa): ett ansvar som måste uppfyllas inte bara när den är ung, stark och vacker, utan hela den tid den är närvarande i våra liv, tills döden skiljer oss.
Läs original (it)
Un elisir di lunga vita per i cani Nel secolo scorso, la scrittrice americana Agnes Sligh Turnbull aveva ben espresso il rammarico di tanti umani sul fatto che “la vita dei cani è troppo breve”. Poi le scienze veterinarie ed etologiche hanno registrato uno sviluppo eccezionale e le cose sono migliorate, ma la bassa longevità è rimasta per i cani ancora “la loro unica, vera colpa”. Ma l'elisir di lunga vita potrebbe avere un nome: Igf-1, ossia l’ormone che un’equipe di una società biotecnologica statunitense sta studiando e sperimentando per stabilire la correlazione tra i suoi livelli in circolazione e la longevità dei cani. L’obiettivo (ovviamente con valenza economica) è di prolungare la vita soprattutto ai cani di taglia grande e gigante, che hanno aspettative di vita intorno agli 8 anni, ma anche di aumentare quella dei cani di taglia media che mediamente vivono più o meno 15 anni. Per i piccoli, invece, ci pensa già la loro genetica, che fa sì che l’ormone Igf-1 sia presente a livelli bassi, col risultato di far loro raggiungere e superare anche i 20 anni di vita. La ricerca punta, dunque, a creare un farmaco in grado di ridurre i livelli di Igf-1 sia nei cani di taglia grande, sia in quelli anziani e la società statunitense prevede l’arrivo del farmaco sul mercato nel 2025. L’Igf-1 (o somatomedina) è un potente fattore di crescita cellulare e fa parte di quel gruppo di ormoni (peptidi) che sono al centro di studi e dibattiti per il loro effetto, non ancora del tutto chiarito, sulla vita dei mammiferi: per l’uomo se ne parla con riferimento a molte malattie degli organi e a quelle neurodegenerative (come la SLA ad esempio), ma anche semplicemente per schierarsi a favore o contro il consumo di latte e latticini, alimenti in cui il fattore di crescita insulino-simile (IGF-1) è tra gli ormoni presenti in grado di sostenere l'invecchiamento ovvero di provocare il cancro. Dunque, anche nel caso della ricerca sull’aumento della longevità dei cani, è probabile che tra i problemi principali non ci sarà solo il prezzo di questo farmaco – fattore che sembra essere l’ostacolo principale nell’uso terapeutico in ambito umano – ma anche questioni di tipo etico e culturale che andranno affrontate e risolte, come, ad esempio, quella relativa ai costi/benefici della vita prolungata per il cane e non soltanto per l'umano di turno. Al momento, quindi, l’unica cosa a cui davvero pensare e su cui davvero riflettere è di impegnarsi col proprio cane (o gatto, o furetto o coniglio) a migliorare la qualità dell' esistenza a lui garantita da una genetica che potrebbe però essere compromessa dal contesto in cui vive (alimenti, cure, benessere fisico e mentale): un impegno che va assolto non solo quando è giovane, forte e bello, ma per tutto il tempo della sua presenza nella nostra vita, ossia finchè…morte non ci separi.
Listade för 3 månader sedan
