Adoptera Kefir
Han · Vuxen · 6 år
Hej, detta är Kefir, för vänner Kefcia 🤗 Under två år, vilket är hälften av mitt liv, har jag varit på djurhemmet, tittat genom stängslen på de förändrade vänner och flickvänner från de andra kassarna, sett hur de först är förvirrade, men efter en tid märker någon dem och de går hem tillsammans. Män som besöker djurhemmet märker sannolikt inte mig, som om någon kastade en osynlighetsmantel över mig. Men mina frivilliga märker mig, de tar med mig på promenad varje dag och vi går längs de vägar som redan är perfekt kända för mig. Jag känner till varje träd och buske i området. Jag vet var den lilla bäcken finns och var de största och mest vackra grumlarna formas efter regnet, där jag gillar att ligga. Jag lovar att om du gör en promenadstund med mig så visar jag dig allt detta! På dessa promenader gör vi många kul saker – början är lite galen eftersom jag väntar med alla mina behov tills jag får lämna min kasse, jag försöker inte förstöra det. Sedan använder jag mig själv helt under de korta uppmärksamhetsmomenten under dagen. Vi går till skogen, till fältet eller tittar på planer som lyfter. Jag läser meddelanden från vänner som lämnar för mig längs vägen, ibland hittar jag en ny lukt och rullar i den. Allt detta är för dig, så jag luktar bättre! Jag går ofta på promenad i en större grupp, jag gillar riktigt mycket andra hundar och spenderar tid i deras sällskap. Jag försöker komma överens med alla och de gillar säkert mig 😊 Jag är lite rädd för främlingar, jag vet inte vad deras avsikter är mot mig, men några minuter är tillräckligt för mig att gilla dem. Minas frivilliga säger att jag har gjort stor framgång och redan samlat en stor grupp tvåbeinade vänner. Jag kan inte ens räkna de fyrbenta hundvännerna. Jag har varit flera gånger med min tante i sådan en stor skog, där mötte vi flera fantastiska vänner – de har sina hem, så jag är säker på att jag också kommer att hitta ett. Det är bara underbart där, jag kan andas, åtminstone bort från ljudet från djurhemmet och den konstanta stressen. Jag vill leva där, exakt i ett sådant område – grönt, stilla och lugnt. Jag kan komma dit med bil och jag är en idealisk passagerare. Men om du inte har en bil, kan jag också ta bussen! Jag har varit flera gånger på sådana hundfester – Adopt a Warsaw Dog. Först gillade jag inte det riktigt eftersom jag var mycket rädd, men vid den sista gav jag allt! Vi pratade med människor, träffade hundarna och letade efter någon som slutligen skulle ge mig en chans. Slutligen måste jag nämna att jag är lite missnöjd med veterinärer, jag är väldigt rädd för dem och förstår inte varför man ska gå dit. Jag måste ibland gå dit p.g.a. min dysplasi, men det hindrar inte min vardag alls och jag kan använda mina fyra pinnar utan problem. Jag hoppas att någon till slut tar bort denna osynlighetsmantel och ser mig, en person som redan har viss erfarenhet av hundar. Jag skulle inte vara lämplig som första hunden, det är säkert.
Läs original (pl)
Cześć, to ja - Kefir, dla przyjaciół Kefcia 🤗 Od dwóch lat, czyli przez połowę swojego życia siedzę w schronisku, oglądam przez kraty zmieniających się kolegów i koleżanki z boksów naprzeciwko, widzę jak są zdezorientowani na początku, ale po jakimś czasie ktoś ich w końcu dojrzy i razem wyruszają do domu. Mnie ludzie, którzy odwiedzają schronisko chyba nie dostrzegają, jakby ktoś na mnie zarzucił pelerynę niewidkę. Zauważają mnie za to moi wolontariusze, zabierają mnie codziennie na spacer i wędrujemy po doskonale mi już znanych ścieżkach. Znam w okolicy każde drzewo i krzaczek. Wiem gdzie jest malutka rzeczka i gdzie po deszczu robią się największe i najwspanialsze kałuże, w których z chęcią się wyleguję. Obiecuję, że jak się umówisz ze mną na spacer to Ci to wszystko pokaże! Na tych spacerach robimy dużo fajnych rzeczy - początek jest nieco szalony bo czekam ze wszystkimi swoimi potrzebami aż wyjdę ze swojego boksu, staram się go nie zabrudzić. Potem za to korzystam całym sobą z tych krótkich chwil uwagi w ciągu dnia. Idziemy do lasu, na pole albo pooglądać jak startują samoloty. Odczytuję wiadomości od kumpli, które mi zostawiają po drodze, czasem znajdę jakiś nowy zapach, w którym się wytarzam. To wszystko dla Was, żeby lepiej pachnieć! Często też chodzę na spacer w większym gronie, bardzo lubię inne psy i spędzać czas w ich towarzystwie. Staram się dogadać z każdym i oni chyba też mnie lubią 😊 Trochę obawiam się obcych ludzi, nie wiem jakie mają wobec mnie zamiary, ale wystarczy kilka chwil żebym ich polubił. Moi wolontariusze mówią, że zrobiłem już ogromne postępy i zebrałem już bardzo pokaźne grono dwunożnych znajomych. Tych czworonożnych psiumpli to już nawet nie zliczę. Byłem też kilka razy z ciotką w takim wielkim lesie, tam spotkaliśmy kilku świetnych kumpli - oni mają swoje domy, więc ja też jestem pewien, że znajdę. Tam to jest po prostu bajecznie, mogę w końcu odetchnąć chociaż od schroniskowego zgiełku i wszechobecnego stresu. Chciałbym tam mieszkać, właśnie w takiej okolicy - zielonej, cichej i spokojnej. Dojeżdżam tam samochodem i pasażer ze mnie idealny. Ale jak nie masz samochodu to autobusem też umiem jeździć! Byłem kilka razy na takich psich imprezach - Adoptuj Warszawiaka. Z początku mi się średnio podobało bo za bardzo się bałem, na ostatniej jednak dałem z siebie wszystko! Rozmawialiśmy z ludźmi, poznawałem pieski i wypatrywałem kogoś, kto w końcu da mi szansę. Na koniec muszę się jeszcze wspomnieć, że jestem lekko uprzedzony do weterynarzy, boję się ich bardzo i nie rozumiem po co do nich trzeba chodzić. Ja co jakiś czas muszę ze względu na swoją dysplazję, ale nie przeszkadza mi ona zupełnie w codziennym życiu i korzystaniu z niego czterema łapami. Mam nadzieję, że w końcu ktoś mi zdejmie tą pelerynę niewidkę i zobaczy mnie jakiś człowiek, który już ma trochę doświadczenia z pieskami. Nie nadawałbym się na pierwszego psa, to akurat pewne. Może w końcu to ja zamacham ostatni raz swoją kitą do sąsiadów i pojadę do domu 😊
Listade för 4 månader sedan
